Efter flera års tjat på sociala får Mona hjälp mot sitt drogberoende

Mona Radwan Soufan, 30 år, och född och uppväxt i Fagersta, har använt narkotika till och från i många år. Före jul 2018 orkade hon inte längre och kontaktade sociala för att få komma i väg på behandling. Men först nu får hon sin vilja igenom.

Monas beroende började redan i tidiga tonåren med Tramadol, ett narkotikaklassat läkemedel som tillhör gruppen opioider. Läkemedlet används inom sjukvården för att lindra smärta, men ger också ångestlindring.

– Jag mådde bra av dem, ångesten släppte. Men det eskalerade. Jag åkte land och rike runt och köpte dem på svarta marknaden, berättar Mona.

Vid 19 års ålder blev hon gravid och lyckades hålla sig drogfri i fyra år. Sedan blev det återfall i Tramadol som pågick tills hon började med amfetamin, en vanlig utveckling i beroendekretsar. Men amfetamin är starkt beroendeframkallande och orsakar en rad problem efter en tids användande både medicinskt och socialt. Plus att det är olagligt.

– Jag kontaktade socialen en vecka före jul 2018 och förklarade att jag behövde hjälp, men de hörde aldrig av sig. Jag ringde igen och fick komma på samtal och erbjöds att delta i 12-stegsbehandling här i Fagersta, men det fungerade inte för mig.

Missbruket fortgick och ledde till att Mona togs av polisen och dömdes för narkotikabrott till villkorlig dom med övervakning.

– Jag vet att jag behöver professionell behandling och då räcker det inte att gå på samtal och enskild 12-stegsbehandling i Fagersta och att lämna urinprov som frivården kräver. Urinproven är lätt att fuska med och samtalen gav mig ingenting, berättar hon.

Mona påpekar att alla Fagerstabor inte inte får samma chans att med professionellt stöd bli av med beroendet.

– Jobbar man på Seco skickas man i väg till Malingsbo för flera veckors dygnet-runtbehandling. För många är det viktigt att få komma bort från miljön hemma och det är vad jag behöver. Annars återgår man förr eller senare till det man kan bäst – att använda droger för att klara vardagen.

Hon är också kritisk mot att alla inte håller på det stenhårda tystnadslöftet efter mötena med Anonyma Narkomaner.

– Jag har själv upplevt tidigare att tystnaden om vilka som deltar i mötena, som de säger är så viktig, inte respekteras och det är för jävligt för det finns de som verkligen försöker att skapa sig ett nytt liv och anonymiteten kan vara livsavgörande för den individen.

Efter mer än tre års tjat om att få kontraktsvård hotade Mona med att gå till media med sin historia och då plötsligt fick hon besked om att hon ska få åka i väg på behandling.

– Jag har inte gett mig, men många vågar eller orkar inte ta strid. Jag hoppas på att få komma bort ett halvår så att det här görs ordentligt. Det känns som att jag bara varit till besvär. Men min chans till ett nytt liv som en frisk kvinna, mamma och dotter betyder mest av allt för mig nu.

Ola Wahlsten

Nedan svarar sociala i Fagersta på kritiken mot öppenvården.

%d bloggare gillar detta: