I mitten av 1800-talet nådde den fruktade koleran Västanfors socken. Skräcken för den smittsamma sjukdomen var så stor att offren inte fick begravas på kyrkogården.
Koleran spred stor rädsla i Sverige på den tiden. Sjukdomen orsakar kraftiga diareer som ger svår vätske- och saltbrist och kan leda till döden inom ett dygn.

När ryktet nådde Västanfors socken år 1853 att en ung man från socknen avlidit i kolera under en resa till Stockholm blev oron stor. Vägbommar sattes upp och sundhetspass krävdes för att hindra smittade att komma till Västanfors landvägen.
Till sjöss, som var den smittväg man fruktade mest, lät man inte några båtar komma fram. Den annars så livliga frakttrafiken på Strömsholms kanal stod helt stilla. Vakter kontrollerade att förbudet följdes.
Runt Storön i sjön Aspen låg många båtar i karantän och det finns nedskrivna uppgifter om att det söps hejdlöst bland sjömännen, i syfte att försöka hålla koleran borta.
Men ingenting hjälpte. I september 1853 dog 34-årige Anders Persson Ågren av kolera och under den närmaste månaden skördade koleran ytterligare 24 offer i Västanfors, som Fagersta hette på den tiden.
Det inrättades flera sjukstugor i socknen och vårdpersonalen lyckades rädda flera liv när man efter en tid förstått hur man skulle kunna behandla sjukdomen.

På den tiden trodde många att brännvin var det enda som kunde hålla smittan borta. Därför dracks det utan någon måtta. En gång var prästen så full att han inte kunde stå upp och hålla i begravningen.
Det var strängt förbjudet att begrava människor som dött i kolera på vanliga kyrkogårdar. Särskilda likbärare utsågs i Västanfors. Eftersom det var svårt att få frivilliga till dessa uppdrag utsåg Sockenstämman några fattighjon och gamla soldater till att bära de enkla träkistorna. De kunde inte neka till uppdraget.
När kyrkoherde Seseman, skakande av skräck, skulle kasta de tre skovlarna mull över kistan, stod han så långt bort han kunde från graven. Det var i Skeppmora år 1853 och i graven låg den första i socknen som dött i kolera.
Skeppmora ligger där bebyggelsen slutar i Sundbybergsområdet och där finns en av Fagerstas tre kolerakyrkogårdar. De andra finns i Onsjö och Semla.
Begravningsplatsen i Sundbyberg blev den största. Där ligger minst elva personer i jorden. Sju begravdes i Semla, fem i Onsjö och två fick sin sista vila på annat håll. Det är oklart var de ytterligare minst fem personer som dog i kolera i Västanfors socken de närmaste åren begravdes.

Kolerakyrkogårdarna växte igen och föll så småningom i glömska. Först 1924 började några ledamöter i kyrkorådet prata om inhägnader som de sett i skogarna då de var barn.
Det var svårt att hitta de helt ovårdade gravplatserna ute i den täta skogsterrängen. Men 1927 hade hembygdsforskaren Carl Åkerberg, vars grundliga historiearbete ligger till grund för en del av denna artikel, tillsammans med kyrkvärdarna Jakob Jakobsson och H. Rabenius efter långt och tålmodigt sökande funnit alla tre.
Kyrkorådet ordnade så att de rustades upp och inhägnades med två tum tjock stålvajer från Fagersta bruk. På varje kyrkogård restes en minnessten med inskription.
1933 invigdes de med att namnen på de begravda lästes upp, det sjöngs psalmer och kransar lades ned från församlingen.
Men under krigsåren glömdes de åter bort. Det var först på 1970-talet som de kom på tal igen. Västanfors kyrkoråds ordförande Folke Thorn tog då initiativ till att rusta upp dem ännu en gång.
Carl Åkerberg var säker på att följande personer ligger begravda på kolerakyrkogårdarna i Fagersta:
I Sundbyberg: Anders Persson Ågren, som var 34 år då han avled i kolera, Johan Springfelt, 54 år, Johan Dahlström, 18 år, Gudmund Gudmundsson, 32 år, Anders Gustaf Andersson, 32 år, Jan Nilsson-Scherp, 36 år, Karl Gustaf Gäfvert, 33 år, Maja-Stina Andersdotter, 37 år, Jan Erik Frisk, 44 år, Anna Bergstedt, 44 år, Stina Berggren, 52 år.
I Semla: Erik Gustaf Gäfvert, 11 år, Jan Erik Söderström, 31 år, Sara Ersdotter, 74 år, Anders Gäfvert, 48 år, Helena Erika Meijer, 8 år, Karl August Holst, 10 år, Jan Fredrik Gäfvert, 41 år.
I Onsjö: Anders Vestholm, 47 år, Anna Stina Andersdotter, 49 år, Anna Persdotter, 56 år, en tvåårig son till Per Larsson, samt Jan Erik Vesterlund, 33 år.
Ola Wahlsten
Källor: Carl Åkerbergs och Ragnar Wahlfeldts anteckningar.












































































































