INSÄNDARE
Efter ett komplicerat mandat man har fått av väljarna 2018 valde fyra partier att ta ansvar, sätta sig ner och förhandla fram ett kraftfullt 73-punktprogram som skulle föra Sverige framåt. Det innehöll viktiga reformer för jobben, välfärden och bostadsmarknaden.
Programmet var dock en kompromiss och inget parti fick igenom allt men alla partier fick igenom något. Stefan Löfven och Socialdemokraterna har visat en stor seriositet under hela processen och därefter även i genomförandet av det partierna kom överens om.
Fri hyressättning var en av de känsliga punkterna som gick igenom. Att fatta rätt beslut är dock inte alltid enkelt men nödvändigt för att lösa samhällsproblem som sopats under mattan under lång tid. Hyresregleringen var tänkt att bli en tillfällig reglering i Sverige. Tidigt visade den framträdande svenska ekonomen Eli Heckscher att den var orsaken till den långsiktiga bostadsbristen.
När Socialdemokraterna efter andra världskriget ville övergå till marknadshyror var det dåvarande Folkpartiets ledare Bertil Ohlin som ville plocka politiska poänger på socialdemokratin i en jämlikhetsfråga och då backade Socialdemokraterna. Att låta nya hyresgäster betala en högre hyra är ingen enkel lösning men det hyresgästerna betalar egentligen är priset på den politiska veligheten och rädslan för reformer som utpräglat svenska politiker (från alla partier) i decennier. Med stigande priser stiger också utbudet och tanken är att man genom åren låter marknaden en gång för alla uppnå jämvikt.
Nu står Sverige inför en regeringskris. Kommunister och nationalister krokar arm för att fälla regeringen som tillsammans med samarbetspartierna utgör den största politiska minoriteten i Sveriges riksdag. Moderater och kristdemokrater hänger med på tåget för att inte gå miste om eventuella röster. Det märkliga är dock att dessa partier ligger långt ifrån varandra och saknar en gemensam syn på färdriktningen som behövs för att kunna styra ett land.
Det enda de har gemensamt är en obotlig makthunger och vilja att slå sönder den negativa parlamentarismen, traditionen som vi har byggt hela vår demokrati på. Moderater och kristdemokrater vill till och med fälla regeringen i en fråga som de själva driver och vänstern kommer efter ett eventuell extraval att lägga sig platt igen och rösta fram samma statsminister som de själva väckt misstroende mot. Många ord kan sättas på en sådan opposition, men trovärdig är inte ett av dem.
Det fanns ett syfte med Januariavtalet, när de traditionella partierna framstår som svaga blir ytterkanten både offensivare och aggressivare. Politik skall alltid utgå ifrån mitten!
Eric Alrez
Nationalekonomistudent och f.d vice ordförande i Liberalerna Fagersta. Numera fristående liberal.