I dag finns de inte kvar, kioskerna som var viktiga mötesplatser för Fagerstaborna under decennierna kring mitten av 1900-talet. Många saknar den tiden då man gick till kiosken för att handla och samtidigt träffa folk.
Journalisten Margaretha Eriksson har gjort en tillbakablick på Bruksmusei vänners hemsida på de kiosker som fanns förr i Fagersta och som drevs av människor som lade ner en stor del av sin tid på sitt arbete.
”Kioskerna var en mötesplats. På 1940-talet kunde boende i norra stadsdelen handla i Tvål-Klaras kiosk. Den var ett mindre hus beläget på Vasavägen. Där fanns det nödvändigaste för hushållet som tvål, tvättmedel, kammar och andra nyttoting. Klara var en driftig kvinna som tillsammans med maken drev den lilla affärsverksamheten”, skriver hon och fortsätter:
”Lite längre ner mot brukets verkstäder låg Söderkvists kiosk. En välsorterad kiosk med försäljning av penninglotter, stryktips, tidningar och tobaksvaror. Kiosken hade ett perfekt läge intill Östra porten. En ständig ström av arbetare var alltid på väg hem eller till skiftet och stannade ofta till vid kiosken.
Edit Skoglund, nu avliden, arbetade under många år i Söderkvists kiosk. Hon berättade om kalla vinterdagar, då hon var tvungen att elda i en liten kamin i kiosken.”
Snuset hade en strykande åtgång, men när avlöningen kom, så hände det att en bruksarbetare förgyllde tillvaron med en cigarr. Cigarrcigaretten Havanna två, kostade en krona och tio öre. Var man piprökare fick man betala två kronor och åttio öre för ett paket Greve Hamilton.
Margaretha Eriksson berättar vidare om Adas kiosk på Norbergsvägen, Landers kiosk på Stationsvägen, de båda Pressbyråkioskerna, Bragekiosken, kiosken vid Kolarbybadet, Kruschens kiosk, Everts kiosk, Berta Asplunds kiosk, samt IP-kiosken.
”Den var då byggd intill åskådarläktaren. Bandyn var ju en stor sport och idrottsplatsen var alltid välbesökt. Fläktens bandymatcher lockade tusentalet bandyälskare.
En av dem var Kalle Östholm. Han tyckte att det behövdes en kiosk på området. Folk ville ha något att tugga på under halvtiden i matchen.
Vintertid sålde han varm glögg och sommartid var det läskedrycker och choklad. Mellan kunderna följde han matchen genom luckan.
Varje liten by utanför stadskärnan hade oftast sin egen kiosk. Med kioskerna försvann småstadscharmen. De var förr mötesplatser för människor, här fanns tid för samspråk”, skriver Margaretha Eriksson.
