INSÄNDARE
Vi alla vet att det är neddragningar inom skolverksamheten och äldrevården i vårt land. Vi förstår situationen, det vi inte förstår är prioriteringarna av landets och kommunens pengar/budgetfördelning.
Hur kan någon tro att vi får en tryggare och en genuint bättre skola med högre resultat, när det inte finns ekonomi till att stötta alla elever. En skola för alla, pyttsan! Hur ska vi kunna erbjuda en likvärdig utbildning, betala skatt och hur får vi en värdig äldreomsorg i andra änden av vårt liv?
En plan eller långsiktig analys skulle vara önskvärd. Det kan aldrig vara försvarbart att skolan får så lite i sin budget att vi måste dra ner på allt och där också personal. Hur ska personal/pedagoger utveckla sin undervisning, utmana, handleda, stötta och skapa relationer med eleverna? Vi kan ge en miljon exempel på att detta kommer att kosta, en sak är i alla fall säkert och det är att det kommer kosta i ett längre perspektiv, där de elever som inte får det stöd de behöver och som faller ur ”ramarna”, då blir det en stor kostnad för socialförvaltningen som redan är underbemannad, går med minus i mer än slantar.
Detta är ett led i emot vår välfärd, vår omtanke och framtid. Det kan aldrig vara värt att ”sälja” våra ungdomar som ska ta över vårt samhälle i framtiden, som ska vårda våra äldre, arbeta och betala skatt. Till vad då?
I dagarna fick en anhörig ett brev från en enhetschef gällande daglig verksamhet. Citat:
”Gällande daglig verksamhet. Under sommaren kommer ett tufft bemanningsläge för hela vård och omsorg i Fagersta och vi kommer tyvärr inte få några sommarvikarier som ersätter vår personal under sommarsemestern. Vi har heller ingen tillgång till bussen under tre veckor i sommar” Slut citat.
Vi behöver starka ledande politiker som vågar göra rätt. Det finns inte tid för att glänsa och göra Fagersta vackert på utsidan (Vilhelminaparken, Brinelltorget mm) om insidan är ”rutten”. Vi måste tänka om. Glada trygga barn skapar goda resultat och tar till sig kunskap och blir. Äldrevården är något man vill vara stolt över, det är vår rättighet att få en värdig ålderdom.
När våra äldre slitit ut sina kroppar och har i regel ingen stor pension att skryta med då ska de få glänsa, de ska må bra och ha en god omsorg. De behöver stimuleras, de behöver samtala, få göra aktiviteter på deras nivå så att de inte tappar sinnet. Under Covid19 har många äldre inte haft så stor interaktion med andra och dementa tappar mer av minnet när de inte får kommunicera. Att sedan ta ifrån dem/begränsa sin dagliga verksamhet där de träffar andra och får en chans till viktiga möten med andra.
Vi vet att penningpåsen ska räcka till mycket men att prioritera annat än våra barn/ungdomar samt äldrevården, då har man inte någon skam i kroppen. Många miljoner hade kunnat sparats till dessa förvaltningar om det inte vore för att vinna röster på att ”polera en sten”.
Alla vill väl sina barn/ungdomar och våra äldre allt gott.
Linda Normann, Ann-Christine Andersson Vänsterpartiet