Trots fjolårets Coronarestriktioner kan styrelsen summera ett framgångsrikt år, tack vare att många medlemmar ställt upp och jobbat ideellt. Nu ser man fram emot en sommar med Nationaldags- och midsommarfirande.
– Vi ser positivt på framtiden och längtar efter att få arrangera bland annat ett traditionellt Midsommarfirande med spelmän och dansare på hembygdsgården, säger ordföranden Rita Södergård.
Hembygdsföreningens allra första möte hölls den 4 april 1927. Efter konstituering bestod styrelsen av direktör E G Eriksson ordförande, läraren C G Gustafsson vice ordförande, kamrer Carl Åkerberg sekreterare, gjutaren Fride Hammarsten, vice sekreterare och inspektor Herman Rabenius, kassör.
Styrelsen beslutade att göra en utflykt till Åvestbo och hälsa på hos Emil Larsson i Sjöhagen, Arvid Östholm i Backgården och Johan Vesterström på Middagsberget, och andra som hade något av intresse för hembygdsföreningen.
– Första raststället blev hos hemmansägare Emil Larsson i Sjöhagen som i början av 1926 hade funnit en båt av nära 4 meters längd i den forna sjön Flyten. Experter gissade att båtfyndet kunde vara från stenåldern. Genom tidningar hade andra föreningar fått kännedom om fyndet och Emil Larsson hade fått bud från Uppsala, Västerås och Norberg om att sälja sin båt. Han ville dock helst bevara den åt sin egen hembygd. Båtfyndet finns på hembygsgården, berättar Rita Södergård och fortsätter:
– Nästa besök blev hos Arvid Östholm på Backgården. Vid denna gård fanns en gammal svalbod som Östholm lovade överlämna till hembygdsföreningen. Färden fortsatte ner till sågen och kvarnen där Åvestbo nedre hytta och Nergårdarna stått. Styrelsen föreslog Thorgren att han skulle tala med byns delägare om soldat Vesterströms stuga, att den i sinom tid skulle kunna föräras Västanfors hembygdsförening. Vid Oppgårdarna blev man gästvänligt mottagen av hemmansägare Tore Bergholm som berättade att han i byn försäkrat sig om en del fornminnen till hembygdsföreningen.
Vid ett styrelsemöte i oktober 1927 meddelade Fride Hammarsten att han hos en 90-årig änka på Västanfors säteris ägor, funnit en märkvärdig stol som tillhört en patron på Västanfors herrgård. Det uppdrogs till Hammarsten att försöka få den billigt eller helst som gåva åt hembygdsföreningen. I mars 1928 rapporterade Fride att han talat med den gamla änkan om den unika stolen, men den skulle inte säljas ens för tusen kronor. Man beslöt därför att avvakta tills den gamla änkan slutat sitt långa liv.
– Änkan hette Johanna Sofia Forsberg, född Ersdotter men kallades Kusk-Fia, eftersom hennes man hade varit kusk vid Västanfors herrgård. Stolen, som en gång tillhört brukspatron Jean Bedoire skänktes till hembygdsföreningen av Kusk-Fias brorson Johan August Johansson i Aspbenning 1931. Stolen finns i Västanfors herrgårdsmuseum
– 1933 invigdes gården Sloghagen som hembygdsgård. Man annonserade efter föremål och körde runt i byarna med lastbil för att hämta gåvorna. De kommande åren flyttades ett par logar, en linbastu och 1955 erhölls soldattorpet i Aspbenning som gåva och flyttades. På 1970-talet blev det aktuellt att flytta alla byggnader som var i skick att flyttas, sju stycken till nuvarande plats, i korsningen Riksväg 66/68. Idag utgör Fagersta-Västanfors hembygdsgård norra Västmanlands största utflyktsmål. Verksamheten på området innefattar 20 byggnader, avslutar Rita Södergård.
