FN kommer att lägga ut ett musikklipp varje lördag morgon för att inleda dagen med en positiv stämning. Tipsa gärna om någon låt som ni vill att andra ska få höra.
Många läsare har kollat på videoklippet förra lördagen där Emily Hastings spelar David Gilmores legendariska solo i Comfortably Numb. Och det är människor i alla åldrar från 20 till 75 som hört av sig. Musik är globalt och berör de allra flesta. Den förenar människor på ett sätt som inget annat, det handlar om känslor som inte går att förklara. Ungefär som med kärlek.
För 50 år sedan hade de flesta av de svenska storheterna från 60-talets intensiva popbandsera lagt av och ersatts av dansband. Men en kväll lockade folkets park i Avesta med ett uppträdande av det helt okända Fästfolket (ibland stavat festfolket).
Vi musikintresserade tonåringar från Fagersta som inte var sålda på den tidens svensktoppslåtar som spelades i hemmaparken fyllde en bil och åkte dit. Redan efter en låt förstod vi att Sverige hade fått ett band utöver det vanliga.
Det var kombinationen av två riktigt bra röster, arrangemangen, ett rejält tryck i kompet och melodierna som gav ett starkt och bestående intryck. Men att de fyra skulle vara världsstjärnor än i dag kunde vi knappast ana då.
Fästfolket bestod av Agnetha Fältskog, Anni-frid Lyngstad, Björn Ulvaeus och Benny Andersson – låtskrivargeniet som är en av 1900-talets allra största svenska kompositörer, alla kategorier.
Hade förmånen att få prata med Benny under ABBAs storhetstid och kände stolthet över att han mindes Fagersta mycket väl från de bejublade framträdandena med Hep Stars, som var Sveriges största band under mitten av 60-talet.
Det är alltså 50 år sedan jag såg Fästfolket i Avesta och nu toppar kvartetten åter listorna över hela världen med nyskrivna låtar.
Trevlig helg alla läsare!
OLA WAHLSTEN
Det var så här det började: