Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har under 2024–2026 granskat kommunernas hantering av orosanmälningar och placeringar av barn och unga. Rapporten visar att det finns brister och utvecklingsbehov i de flesta kommuner.
Den 18-årige Liam Nebel som utförde svärdsattacken på Brinellskolan var omhändertagen av sin hemkommun och placerad i Fagersta. Trots stora mängder av orosanmälningar togs hans problematik inte på största allvar hos myndigheterna och vården.
– Det är mycket allvarligt när barn och unga i särskilt utsatta situationer inte får det skydd eller stöd de behöver. Alla barn och unga måste kunna lita på att samhället tar sitt fulla ansvar. Samtidigt visar tillsynen också att kommunerna har tagit till sig resultaten och påbörjat ett förbättringsarbete, säger IVO:s generaldirektör John Ahlberk.
Tillsynen har fokuserat på fyra granskningsområden: hantering av orosanmälningar, kontroll inför att barn och unga placeras i familjehem eller i privat drivna verksamheter, uppföljning av placeringar samt egenkontroll inom området. Resultaten visar att det finns utvecklingsbehov inom samtliga fyra granskningsområden och att det varierar i omfattning mellan kommunerna.
IVO har bland annat sett att kommuner inte alltid utreder behovet av skydd och stöd för barn och unga tillräckligt skyndsamt. Det förekommer också att kommuner inte gör tillräckliga kontroller av familjehem och andra verksamheter inför placeringar.
Foto: Christine Olsson
WKommunerna behöver också bli bättre på att säkerställa att placerade barn och unga får möjlighet att framföra sina åsikter. Många kommuner behöver utveckla sin egenkontroll för att säkerställa att verksamheterna håller god kvalitet och att eventuella avvikelser upptäcks och åtgärdas.
-När samhällets skydd inte fungerar kan konsekvenserna för redan utsatta barn och unga bli mycket allvarliga. Nu är det viktigt att utvecklingsarbetet genomförs i praktiken så att förbättringarna får effekt, säger IVO:s generaldirektör John Ahlberk.
IVO kommer att följa det arbete som kommunerna behöver göra och på olika sätt återkomma till frågan om arbetet med utsatta barn och unga.