Företag i Västerås betalar 614 kronor mer per timme för livsmedelskontroll än företag i Skinnskatteberg. Västerås har också länets högsta timtaxa för tillsyn av miljöfarlig verksamhet.
Det visar Näringslivets Regelnämnds Kommungranskning, som även visar stora skillnader i bygglovsavgifter mellan Västmanlands kommuner.
Vilken kommun ett företag verkar i påverkar kostnaden för kommunal myndighetsutövning. I Västmanland är skillnaderna tydliga, inte minst när det gäller livsmedelskontroll.
Västerås har länets högsta timtaxa på 1 590 kronor, medan Skinnskatteberg har den lägsta på 976 kronor. Skillnaden är 614 kronor per timme. Länssnittet ligger på 1 302 kronor.
– En skillnad på över 600 kronor i timmen är svår att bortse från. En livsmedelskontroll kan pågå i flera timmar och då blir kostnaden snabbt kännbar, särskilt för mindre företag med små marginaler. Företagen ska självklart betala för den myndighetsutövning som krävs, men avgifterna måste vara rimliga och transparenta, säger Kristin Lahed, regionchef för Svenskt Näringsliv i Västmanland.
Även för tillsyn av miljöfarlig verksamhet har Västerås länets högsta timtaxa, 1 300 kronor. I Skinnskatteberg är avgiften 1 038 kronor. Det skiljer 262 kronor per timme. Länssnittet är 1 195 kronor.
– Västerås är länets största kommun. När kommunen samtidigt har länets högsta timtaxor för både livsmedelskontroll och miljötillsyn finns det anledning att fråga vad kostnaderna beror på. Företagen behöver kunna förstå vad de betalar för, och kommunerna bör lära av varandra för att hitta effektiva arbetssätt och hålla nere kostnaderna, säger Kristin Lahed.
Den fasta avgiften för serveringstillstånd varierar mindre än timtaxorna för tillsyn och bygglov. I Arboga, Kungsör, Köping, Norberg, Sala och Västerås är avgiften 14 700 kronor. Hallstahammar har den lägsta avgiften på 14 325 kronor.
– Företag ska självklart betala för den myndighetsutövning som krävs. Men avgifterna måste vara rimliga, transparenta och spegla kommunens faktiska kostnader. När företag möter så olika avgifter i grannkommuner, trots att samma lagstiftning gäller, måste kommunerna kunna förklara varför, säger Kristin Lahed.