De flesta som fått typ 2-diabetes har kraftig övervikt

Hela 64 procent av de medelålders i Västmanland som nyligen fått diagnosen typ 2-diabetes har kraftig övervikt. Det visar uppgifter ur Nationella Diabetesregistret som Diabetes Wellness sammanställt inför Världsdiabetesdagenden 14 november.

Typ 2-diabetes kommer ofta smygande och upptäcks sent. Samtidigt är risken ofta känd långt innan sjukdomen bryter ut.

64 procent av de som nyligen fått diagnosen typ 2-diabetes i åldern 40–60 år har ett BMI på 30 eller högre, vilket innebär kraftig övervikt. Det visar en ny sammanställning som stiftelsen Diabetes Wellness Sverige gjort av data från Nationella Diabetesregistret. Bland de nydiagnostiserade kvinnorna i länet har 69 procent kraftig övervikt och bland männen ligger andelen på 61 procent.

– Kraftig övervikt tar lång tid att utveckla. De här siffrorna tyder på att många som får diagnosen typ 2-diabetes kan ha befunnit sig i riskzonen länge. Vården behöver fånga upp personer med diabetesrisk tidigare och se till att de får testa sitt blodsocker innan sjukdomen utvecklats fullt ut, säger Anders Lundgren, generalsekreterare för Diabetes Wellness Sverige.

Uppemot 350 000 personer från 23 år och uppåt beräknas leva med typ 2-diabetes utan att veta om det. Obehandlad typ 2-diabetes kan orsaka hjärt-kärlsjukdom, nervskador, njursvikt, fotsår och nedsatt syn.

– Ett blodsockertest tar några minuter och kräver ingen utredning. Vården borde åtminstone erbjuda det till alla över 50 år med övervikt i stället för att vänta tills personen blir sjuk, säger Anders Lundgren.

Obesitas är den medicinska benämningen på den kroniska sjukdom som tidigare kallades fetma. Hos vuxna definieras obesitas på befolkningsnivå som ett BMI på 30 eller högre. Övervikt är ett BMI mellan 25 och 30. Socialstyrelsen och 1177 använder ordet obesitas eftersom många upplever fetma som stigmatiserande.

– Som överviktig man i 60-årsåldern tillhör jag själv riskgruppen, och jag fick häromåret diagnosen typ 2-diabetes. Det här handlar inte om att skuldbelägga någon, utan om att vården ska leta efter sjukdomen där den finns, säger Anders Lundgren.