Guldkorn hittat i Riddarhyttan

En av Sveriges mest sällsynta biarter, guldsandbiet, har hittat en plats i länet där de trivs. I dagarna får deras mänskliga grannar i Riddarhyttan ett informationsbrev om biet och vad de kan göra för att ta hand om guldkornen.

Guldsandbiet (Andrena marginata) är ett av Sveriges mest sällsynta och hotade biarter. Det lever i sandiga och soliga miljöer där det växer ängsvädd som biet samlar pollen och nektar ifrån. I Västmanland finns guldsandbin endast i Riddarhyttan.

”När arter som guldsandbin är sällsynta är det extra viktigt att hålla koll på om antalet individer ökar eller minskar. Det gör vi bland annat genom att besöka ställen där arterna borde trivas för att se hur utbredda de är. Och vi tar gärna hjälp av allmänheten. Därför får nu boende i Riddarhyttan ett informationsbrev, säger Länsstyrelsen.

“Bor du i Riddarhyttan får du mer än gärna hjälpa oss att hålla koll på guldsanbina i området. Det gör du framför allt genom att rapportera in när du ser guldsandbin. Det gör du på webbplatsen Artportalen. Du kan även höra av dig till mig, säger Emelie Uddenberg”, naturvårdshandläggare på Länsstyrelsen.

Artportalen är en öppen databas där både privatpersoner och yrkesverksamma kan rapportera iakttagelser av olika arter. Rapporterna används för att följa arters utbredning och förändringar över tid och är ett viktigt verktyg för svensk naturvård.

Guldsandbiet är ett ganska litet bi, cirka 9-10 millimeter. Honan har en lysande guldfärgad bakkropp som är svart längst fram. Hanen är slankare och är också guldfärgad på bakkroppen, fast inte lika tydligt som honan. Biet är beroende av att det finns varm, öppen och solbelyst sand där de kan􀀂gräva sina bon. Deras ägg och larver behöver värme för att kunna utvecklas. Du kan hjälpa guldsandbin bland annat genom att kratta fram sand i soliga och varma slänter och låta blommande ängar få blomma.

“På vår webbplats finns ett informationsblad om guldsandbi. Där får du mer tips på vad du kan göra för att hjälpa guldsandbin. Där står det även hur du gör när du rapporterar till Artportalen”, avslutar Emelie Uddenberg.