TILLBAKABLICK
För 50 år sedan rasade striden om var i centrum Fagerstas kommunhus skulle placeras. Men det som kom att avgöra frågan blev något helt annat än det man var oense om.
Under många år hade ledningen för Fagersta stad sina kontorslokaler på de övre våningsplanen i ett affärshus på Västmannavägen. Det var trångt och alla förvaltningar fick inte plats. Yrkesinspektionen dömde ut lokalerna som olämpliga.
Alla politiska partier ansåg att det behövdes ett representativt kommunhus i centrum och man började titta på olika platser att bygga på. Sju förslag togs fram och eftersom två av dem gällde delar av Vilhelminaparken blev det stora protester.
Det anordnades demonstrationer, namninsamlingar och även teaterföreställningar mot placering i parken och lokalpressens
insändarsidor fylldes av kritiska röster.
De borgerliga partierna och vänsterpartiet kommunisterna, vpk, enades om att Jubbacken, mitt emot dåvarande Epa, som senare blev galleria och Jysk skulle passa bäst. Medan Socialdemokraterna ansåg att hörnet Dalavägen – Götavägen i Vilhelminaparken var den idealiska platsen.
När frågan formellt skulle avgöras i kommunfullmäktige demonstrerade
motståndare utanför och kommunistledaren Valter Johansson skrädde inte orden:
”Det känns som att gå till sin egen begravning”, sa han till lokaltidningens reporter.
Efter en lång och hård debatt beslutade fullmäktige att Fagerstas första kommunhus skulle byggas i Vilhelminaparken. S förslag segrade
med 24 röster oppositionens 17. Men bygget stoppades innan spaden hann sättas i marken.
Det visade sig bli för dyrt och folkmängden hade sjunkit med flera tusen efter brukskriserna.
Eftersom framför allt den kommunala allmännyttan stod med en mängd tomma lägenheter bestämdes till slut att bygga om två av de tre höghusen på Norbergsvägen till kommunhus.
Det kom att dröja ända till 1985 innan det blev inflyttningsklart. Senare revs det tredje höghuset som inte gick att hyra ut.
Och Vilhelminaparken förblev orörd, samtidigt som Fagersta fick en mycket ovanlig situation med ett kommunhus som inte var centralt placerat. Men efter 32 år väcktes åter tanken på att flytta till centrum, då det före detta brukskontoret blev till salu för en ganska billig peng.
Kommunledningen såg möjligheten att slå två flugor i en smäll genom att bygga om höghusen till lägenheter, något man ansåg behövdes i ett växande Fagersta. Men än en gång kom verkligheten ifatt. Fagersta växte inte och i kombination med räntehöjningarna ledde det till att ombyggnaden av de båda höghusen stoppades.