Fagersta bruk beslutade under andra världskriget att ett torn skulle byggas för att hålla utkik efter bombplan, vars mål var fabriken där det tillverkades krigsmateriel. Och det fanns beredskap för att skjuta ned planen.
Efter att svenskt luftrum kränkts under första världskriget beslutade riksdagen att Sverige måste förbättra luftbevakningen avsevärt för att klara att vara förberedda för flyganfall i krig. Man använde sig av höga berg, byggnader, silon, kyrktorn, fyrtorn, stora väderkvarnar, höga starka träd, med mera. Det byggdes också torn av trä och metall, som det på Landsberget.
Men Fagersta bruk ville satsa på ett torn av hög klass och engagerade sin huvudarkitekt Cyrillus Johansson för uppdraget. Han hade då ritat det nya stora brukskontoret som togs i bruk samma år som andra världskriget bröt ut, 1939.
”Vid strategiska objekt som försvarsindustrier, järnvägsknutar, hamnar, flygfält och så vidare fanns luftvärnsbatterier. Dessa hade egen flyg- och målspaning som kunde ingå i den ordinarie rikstäckande luftbevakningen. Fagersta Bruk AB var under kriget en stor krigsmaterialleverantör och tillverkade bland annat gevärspipor och granathylsor. 1943 tog bolaget ett beslut om att uppföra ett luftbevakningstorn på berget nordost om stan”, skriver Fagersta kommun i en historik.
1944 stod tornet klart, men behövde inte användas särskilt länge eftersom kriget hade börjat gå mot sitt slut och bombningar av den svenska stålindustrin inte längre var särskilt troliga eftersom tyskarna var hårt tillbakapressade av de allierade.
Åren gick och tornet föll mer eller mindre i glömska. I ett försvarsbeslut 1992 bestämdes att alla luftbevakningstorn skulle rivas inom en tioårsperiod. De flesta revs på kort tid och i dag finns endast ett fåtal torn kvar i hela landet.
Tornet i Fagersta är troligen det enda som ritats av en berömd arkitekt, det har en unik utformning som en minaret och är bevarat i ursprungligt skick. Många yngre har trott att det är ett vattentorn. I dag är framför allt intresserade av kulturhistoriska byggnader tacksamma för att det inte revs och har blivit en sevärdhet i Fagerstatrakten och visats i tv-program.