Region Västmanland lex Maria-anmäler en händelse då ambulanspersonalen aldrig startade hjärtlungräddning eftersom de bedömde att det rörde sig om ett så kallat icke bevittnat hjärtstopp – alltså en utsiktslös insats.
Men ambulanspersonalen hade inte nåtts av uppgiften om att patienten varit vid medvetande tidigare och larmat själv.
En person larmade själv 112 efter att ha ramlat utomhus på en gångväg, men hade svårt att tala varvid en av de förbipasserande i närheten tog över telefonsamtalet. Ambulanspersonalen som anlände bedömde att hjärtlungräddning enligt de föreskrivna rutinerna inte var meningsfull eftersom personen var kall och livlös – dessutom visade defibrillatorn att hjärtaktiviteten var upphävd.
Ambulanspersonalen uppfattade aldrig att personen varit vid medvetande när de övriga på platsen hittat denne. Och i regionens utredning framkommer också att uppgifterna om att patienten varit vid medvetande vid larmet inte nådde fram till ambulanspersonalen från larmcentralen.
Dessutom visar regionens utredning på flera svårigheter i utryckningen, bland annat svåra väderförhållanden liksom svårigheter att bestämma platsen geografiskt – vilket påverkat tiden för larmning av ambulans och tiden mellan larm och ankomst till platsen.
Regionen gör inte bedömningen att hjärtlungräddning kunde ha räddat personens liv, men kan inte heller utesluta det. Efter det inträffade har ambulanssjukvården infört en rutin som innebär att man följer upp alla uppdrag där hjärtlungräddning inte startas för att utvärdera hur riktlinjerna följs.