KRÖNIKA
Så här års återkommer alltid minnena av några speciella somrar i mitten av 1960-talet i Fagersta folkets park. En tid med livemusik som jag är oerhört tacksam för att få ha upplevt. Och några av artistbesöken sticker än i dag ut som extraordinära.
Det etablerade populärmusik-Sverige med schlager- och smörsångare på Svensktoppen togs på sängen när den brittiska invasionen kom. Ja den kallades så när engelska band slog igenom på bred front med The Beatles och Rolling Stones i täten.
Fagerstaparkens ledning med den legendariske S-politikern Gösta Andersson var alltid på alerten med att engagera de stora. Hep Stars drog fulla hus, liksom Tages och många andra svenska band i toppen på hitlistorna. Men park-Gösta var också öppen för att ta emot utländska band och två av de bästa kom till Fagersta – The Kinks och The Hollies.
The Kinks låtskrivare och sångare Ray Davies räknas till en av de stora inom rockmusikens historia och har inspirerat mängder av band. Exempelvis finns det tydliga influenser från hans rivigaste låtar i några av The Hives skapelser flera decennier senare. När The Kinks körde Till The End Of The Day kan man utan överdrift påstå att hela Folkets park sommarteater gungade.
Ett annat stort band som gästade Fagersta var The Hollies. Lokala musiker tappade hakan när Graham Nash drog igång The Very Last Day utan att ha någon sladd mellan gitarren och förstärkaren. ”Är det playback”, undrade de. Men det var något så nymodigt på den tiden som trådlös överföring. Nash blev senare en i supergruppen Crosby, Stills, Nash and Young.
Även den stora amerikanska syskongruppen The Osmonds besökte Fagerstaparken med en perfekt intrimmad scenshow och makalös stämsång. Det är nästan så man undrar hur det ens var möjligt att världsstjärnor spelade här. Men på det gyllene 60-talet, präglat av optimism och framtidstro, var det så, till glädje för oss alla som var med på den tiden.
Ola Wahlsten, som sköter sajten från Öland
