När Västanfors IF var ett av Sveriges bästa bandylag i slutet av 60-talet och början av 70-talet sjöngs det högljutt från läktaren när laget gjorde mål. ”Ja dä ä Flääkten, ja dä ä Flääkten som har kommit igen för att ta två poäng”.
Det var ett stort gäng manliga supportrar som stod längst upp till höger på läktaren och till Agnetha Fältskogs låt ”Ja det är våren” på bredaste Fagerstamål sjöng och skrålade ut sin stora glädje när deras älskade Västanfors spelade skjortan av de flesta lagen i högsta serien och kallades ”Världsmästarna i december” i riksmedia.
Det laget var nog det starkaste som Västanfors någonsin ställt på is och hade man haft konstfruset då så hade Fläkten med stor sannolikhet spelat hem både ett och två SM-tecken till. Men istället föll man på att få spela slutspel i mars på en sörja där bollarna hoppade all världens väg och skridskorna skar ned i isen.
Nu har Fläktens årliga program kommit och innehåller i vanlig ordning en hel del intressant, allt från en tillbakablick på när Rolf Stange ledde hejaklacken i SM-finalen mot Örebro 1954, till aktuella texter och inte minst bilder på spelarna i ungdomslagen i föreningen.
Det är en välgjord broschyr som förtjänar en grundlig genomgång innan den hamnar i pappersinsamlingen framöver.
Ola Wahlsten