Under mina år i Bergslagen har jag fått höra ”huvudsaken är att det händer något.” Det har tagit tid att förstå vad som ligger under en sådan replik.
Något som krupit in och lagrats under åren som gått. Ett snurrande hjul som rullar på som ”vanligt” och om det inte rullar på så är det ”något fel.” En störning så att säga i rullningen vilket är besvärande. Livet skall vara som ”vanligt” och då är det lika som förra året. Tryggast så för avvikelser är obekväma och otrygga. Samtidigt vill vi att det skall ”hända något.” Något som rör om i grytan så att vi kan vakna till, bli lite arga och irriterade på någon som hittar på och hittar på och varför ”har inte jag hittat på det där själv?”
Nu är vårt behov tydligen så stort att vi måste importera märkliga seder och bruk för att kunna hitta på något. Det är ett märkligt fenomen hur något så konstigt som Halloween har kunnat slagit rot i vårt land så snabbt. Det är drömfabriken USA återigen som vi efterapar och får oss att gilla skräck inköpt som masker av monster i plast. Om det nu är att det ”händer någonting” som bryter av slentrianen i vardagen så må det vara ”hänt.”
Själv kan jag se, att det är den stora omställningens tid som råder, när höstmörkret kommer med vintertiden. Svampkorgen ställs in, trädgårdsmöblerna, sommarskorna, vissna blommor slängs, vinterhjul på, mössan dras över huvudet, kroppen fryser för den är otränad med kyla, ved på brasan och fram med stearinljusen. Vad mer behöver hända än så?
Per-Arne Bengtsson
Kanske att få stilla sig och gå till kyrkogården för att tända ljus på gravarna och känna lugnet som finns på en kyrkogård. Förmodligen handlar det om att få stoppa tiden åtminstone för en dag och dela den dagen med de som gått ur tiden. Att våga umgås med de döda på ett annat sätt än tidigare.
Vad jag menar är att mötas i minnena men också i det jag vill kalla för personligheterna. Närvaron av någon annan som levandegör nuet. Det som gör att jag vet vad han eller hon skulle säga just nu och uppleva det tillsammans med mig. Det är att mötas i en andlig dimension som livet bjuder oss på om vi vill upptäcka hur mycket större livet är än vad vi tror i vår vardag. Livet krymper om vi förnekar döden, men om vi bejakar döden så blir livet så stort att vi besegrar döden. Tro mig!
Per-Arne Bengtsson