INSÄNDARE
Fyra veckor har nu passerat sedan skolattacken. Det är så många olika delar som är tragiska på olika sätt och olika nivåer. Men det absolut mest tragiska är att ingen elev ska behöva uppleva en skolattack för att en person bestämde sig för att leka Gud och ta makten över oskyldiga människors liv.
När jag trodde att det inte kunde dyka upp mer tragiska delar, så läser jag en intervju med eleven Ayad som gjorde mig tårögd. Där läser jag att nästan alla de känner har hört av sig. Men inte Ayads skola, eller kommunen. Ayad säger att han önskar att de hade kunnat ringa åtminstone. Inte en enda gång när han var på Karolinska hörde de av sig. Varken rektor, lärare, kommunen eller politiker.
Jag kan ha förståelse för att de lärare som befann sig på plats har egna trauman att hantera samtidigt som de fortfarande behöver försöka sköta sitt jobb. Rektorn verkar ha gått på semester direkt. Semester alltså direkt efter skolstart, och inte sjukskrivning. Så varför rektorn inte tagit sig tiden att höra av sig är oklart så jag försöker verkligen inte ha en åsikt om det.
Men kommunen och politikerna borde ha tagit sig den tiden. Vissa partier pausade även sina valkampanjer en period – hade man inte kunnat höra av sig då?
Jag hoppas att någon tar åt sig och ber om ursäkt direkt till de som borde ha en ursäkt. Lägg alltså ingen som helst tid på att besvara en insändare med eventuella bortförklaringar och ursäkter. Det är verkligen inte läge för sånt.
Det finns några skadade, en familj som förlorat sin dotter och ett antal hjältar bland eleverna som bör kontaktas istället. Om det redan är gjort när detta kommer i tryck så är det bara att bortse från denna uppmaning.
Jag vet inte hur ni ska klara av att gå tillbaka till Brinellskolan. Jag som inte ens var där, jag som inte behöver gå dit, blir ett vrak av tanken. Jag kan inte se mitt 17åriga jag gå in i skolan någonsin igen efter något sånt. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det är för någon av er drabbade att behöva klara av det för att kunna gå klart gymnasiet.
Jag önskar att ni slapp, och lider med varenda en av er och ber för er varje dag.
Känslomässigt påverkad Fagerstabo