INSÄNDARE
En försörjningskris hotar svensk ekonomi. I de allra flesta kommuner finns färre sysselsatta invånare mellan 20 och 64 år än de som ska försörjas, visar nya siffror från Ekonomifakta.Det innebär att en minoritet av befolkningen – via skatter och arbetsgivaravgifter – ska betala för hela samhällets välfärd och infrastruktur.
Att färre ska försörja allt fler riskerar att få stora konsekvenser för Sverige som välfärdsnation. Finansieringen av våra välfärdssystem bygger på bred förankring i arbetskraften: att de allra flesta jobbar.
Det finns flera orsaker till den höga försörjningsbördan: En åldrande befolkning, ett stort utanförskap bland utrikes födda, låga födelsetal och en strukturell arbetslöshet. En annan orsak är ungas sena etablering på arbetsmarknaden.
Runt 1990 var etableringsåldern för unga 22 år, med vilket menas att 75 procent av en årskull då var sysselsatta på arbetsmarknaden. Sedan dess har inträdet i arbetslivet förskjutits med flera år till en etableringsålder på 28–30 år.Det innebär att varje ny generation i Sverige inledningsvis förlorar sex till åtta år av produktivt arbete och fast inkomst.
Förskjutningen påverkar inte bara samhällsekonomin, utan får stora konsekvenser för de unga i fråga. Den ekonomiska självständigheten fördröjs, vilket gör det svårare att flytta hemifrån, spara eller ta bostadslån. Man tappar flera pensionsgrundande inkomstår i början av livet, möjligheten att bygga karriär förskjuts och familjebildning försvåras.
I debatten har fokus länge legat på arbetskraftsinvandring ochatt motivera de som närmar sig pensionsåldern att jobba kvar längre. Båda saker behövs, men det finns alltså goda skäl att också försöka tidigarelägga ungas etablering på arbetsmarknaden.
För att detta ska lyckas krävs att kunskapsinhämtningen och genomströmningen i grundskolan och gymnasiet blir bättre. Gymnasiets utbildningar måste dimensioneras mer mot arbetsmarknadens behov och fler bör välja yrkesutbildningar som ofta ger mycket goda möjligheter till anställning.
På universitetet börjar många sent, läser länge och ibland till yrken där arbetsmarknaden är mättad. Incitamenten att i tid fullfölja en universitetsexamen och därmed sätta fart på karriären bör därför förbättras.
Det måste bli mer lönsamt och attraktivt att börja jobba oavsett om man kommer från försörjningsstöd eller högre studier. Om Sverige lyckas sänka etableringsåldern stärks inte bara ungas framtidsutsikter, utan hela samhällets tillväxt, försörjningsförmåga och välståndsutveckling.
Kristin Lahed
Regionchef Svenskt Näringsliv Västmanland