Sundbo ungdomshem utanför Fagersta har drygt 100 år på nacken. Under många år var huvudsyftet att ge pojkarna en yrkesutbildning, samtidigt som de fick göra rätt för sig i hemmets jordbruk. Och det blev folk av de allra flesta.
Den här berättelsen handlar om Sundbos första 25 år. Sundbo togs i bruk 1920 av landstinget vars syfte var att driva det som ”skyddshem för gossar.” Många av pojkarna, där alla var under 18 år, kom från problematiska hemförhållanden och hade hamnat snett i tillvaron. De placerades på Sundbo för att få hjälp och stöd att räta upp sina liv.
Andra hade hamnat i svårigheter trots bra hemförhållanden. Men på den tiden fanns inga kunskaper om exempelvis adhd och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Pojkarna bedömdes som vanartiga.
1938 tog staten över Sundbo och benämnde det yrkeshem. En omfattande utbyggnad sattes igång. Den Westerlundska egendomen med mangårdsbyggnad köptes in för att bli elevhemmet Nygård och flygeln blev bostad åt en yrkeslärare.
Den Nordströmska mangårdsbyggnaden förvärvades för att bli bostad åt jordbrukets personal. En annan fastighet byggdes om till assistentbostad. Dessutom byggdes flera personalbostäder, bland annat en till hemmets nattvakt.
För att göra Sundbo till en väl fungerande yrkesskola satsade staten på nybygge av både mekanisk verkstad och snickerifabrik. Även en skrädderiverkstad inreddes.
Sundbohemmets areal utökades till 70 tunnland åker och 350 tunnland skog. Efter en brand byggdes en ny ladugårdslänga 1942, som fick inrymma ett 30-tal nötkreatur, fem hästar och 15 grisar.
Under samma sommar byggde Sundboeleverna själva ”ett präktigt simbad med trampolin”, står att läsa i boken Västanfors Fagersta – Från socken till stad som gavs ut till stadsbildningen 1944.
Under andra världskriget var det full ruljans i Sundbo där utbildningen innefattade bland annat trädgårdsskola, djurskötsel, jordbruk, snickeri, smide och arbete i mekanisk verkstad.
Sittande: Rune Andersson, Karin Eriksson, Arvid Tågmark, Gunnar Ljungkvist, samt Karl Erik Thörn.
Sundboelevernas arbeten var uppskattade och man sålde egentillverkade möbler, lastvagnar, tavelramar, cykelställ och mycket annat. I utbildningen ingick även teoretiska ämnen. Jordbruket gick så bra att Sundbohemmet var självförsörjande på livsmedel och gav även ett överskott. Elevantalet var drygt 50 pojkar. Rymningarna var få.
Sundbos ledande princip under decennierna kring mitten av 1900-talet var att ”eleverna skola bibringas den största möjliga fond av kunskap och duglighet så att de skola kunna hävda sig då de efter några års elevhemsvistelse åter skola ut i det civila livet.”
För åtskilliga pojkar blev vistelsen på Sundbo vändpunkten i deras liv. Många trivdes på elevhemmet, skötte studierna och praktiken och fick arbete efteråt. De lämnade ett destruktivt leverne och kriminaliteten för gott.
Ola Wahlsten