TILLBAKABLICK
Mitt under brinnande krig i Europa, vid nyåret 1944 föddes Fagersta. Det firades med en stor brakfest där brukets och stadens höjdare skålade i kapp för framtidsstaden. Men alla var inte lika glada. Västanfors hade kämpat hårt och någon blev så förbannad att han eller hon satte sig och sket i talarstolen där högtidstalen skulle hållas.
Den händelsen talades det om i många år. Diskussionen om var Fagersta centrum skulle ligga började redan före andra världskriget, då de styrande ville upphöja Västanfors socken till stad.
Bruksledningen låg på och ville att den blivande staden skulle heta Fagersta och hur mycket Västanforsborna än protesterade så gick det mäktiga bruket segrande ur striden.
Västanfors var från början centralort för handeln i Fagerstatrakten, redan på den tiden då allt tillhörde Norbergs socken. Och alltfler handlare drogs till samhället under 1900-talets första decennier. Fagersta och Västanfors gick samman den första januari 1944 och blev stad och övertog därmed ansvaret för mycket av den offentliga servicen i samhället.
Där fanns allt som behövdes, förutom större lager av sådant som ransonerats under kriget, som exempelvis kaffe och tobak.
Livsmedelsbutiker, två möbelaffärer, järnhandel, fotoaffär, konditorier, en butik som sålde färsk fisk, uraffär, optiker, klädbutiker, husgerådsspecialister, charkuteributik, musikaffär och en hel del annat.
Det var livlig aktivitet i de vackra husen kring Järnvägsgatan och Bergslagsvägen.
Men Fagersta bruk växte kraftigt kring mitten av förra seklet så nya butiksägare etablerade sig i den norra stadsdelen.
På 60-talet gick handeln riktigt bra i Fagersta och det fanns två riktiga varuhus i centrum – Domus och Epa.
Domus växte ur Liljanhusets tre plan och i början av 1970-talet fick kooperationen trots stora protester bygglov rakt över Fagerstas paradgata Dalavägen. Dåtidens styrande gav efter för kooperationens krav på idealläge med en stor parkeringsplats.
Planerna var stora för Fagersta för närmare 50 år sedan. När den nya matarleden Blomstervägen byggdes klipptes paradgatan Dalavägen av på ännu ett ställe.
För att ta sig till centrum var bilister tvungna att åka genom den så kallade ”idiotkurvan”.
Men i början av 70-talet kom den första krisen inom ståliindustrin. Tusentals förlorade jobb satte stopp för det som generalplanen byggde på.
Istället för att växa från 17000 invånare till de cirka 25000 som man planerat för, så tappade Fagersta närmare 5000 personer. Många var finländare som vände hemåt igen.
Det blev ett mycket hårt slag mot Fagersta när invånarantalet sjönk till hälften av vad man planerat för.
Epa slog igen, liksom flertalet butiker i Västanfors. Befolkningen räckte inte för att ha två affärscentrum på så nära håll.
För att öka tillgängligheten till Fagerstas centrum byggdes ”idiotkurvan” bort genom att Brinellvägen anslöts till Blomstervägen, som fick värmeslingor i marken vid den sluttande korsningen.
Och efter åratal av kritik, inte minst från handeln, beslutades för drygt 20 år sedan att öppna in- och utfarten mellan riksväg 68 och Stationsvägen igen. Den hade stängts för att minska på bilismen i centrum. Kring den rondellen ligger nu tre av stadens mest besökta butiker – Lidl, Dollarstore och Jem & Fix.
Ola Wahlsten