TILLBAKABLICK
Efter mängder av olycks- och sjukdomsfall i norra länsdelen, där de hårt drabbade inte kunde få rätt vård, byggdes Norbergs pampiga lasarett för drygt 150 år sedan.
Det skedde många olyckor i samband med det tunga och farliga gruv- och järnbruksarbetet i Västanfors-, Fagersta- och Norbergsområdet. De doktorer som tjänstgjorde i socknen på den tiden förde anteckningar som gör att eftervärlden kan få vetskap om hur svåra förhållandena var.
Och det var inte bara arbetarna som drabbades. I mitten av 1800-talet hade en fyraårig pojke råkat åstadkomma en explosion vid Högfors bruk.
”Det var rysligt att se det arma barnet å vilket huvudet, halva bröstet och armarna var övertäckta av ett enda sår, till och med tungan var illa bränd”, skrev den doktor som tog hand om pojken.
Trots pojkens höga sårfeber och infektioner lyckades läkaren rädda hans liv. Men han blev svårt handikappad.
”Båda ögonen är förstörda, hakan är neddragen mot bröstet och fastväxt där så att då gossen skall lyfta upp huvudet lite, är högra över- och underarmarna flecterade (böjda) mot varandra och till en del ihopväxta”, noterar läkaren.
Händelsen finns berättad i förre Norbergsläkaren Ole Lunds sammanställning av sjukvårdens historia trakten i Medicinhistoriska Sällskapet Westmannia.
”Man känner den här doktorns vanmakt i samband med att han inte kunde hjälpa till så mycket som han önskade”, skriver Lund.
1781 beslutade kungen att tillsätta en bergsläkare i Norberg, som var huvudort i norra länsdelen på den tiden. Doktor Georg Hallberg var en händig karl som tillverkade egna kirurgiska verktyg som han opererade med under primitiva förhållanden.
1850 hade bygden fått en sjukstuga belägen vid Norbergsån. Den innehöll fyra vårdplatser och ett operationsrum. Det var dock inte bara det riskfyllda arbetet inom järnframställningen som gjorde att Fagersta- och Norbergsborna behövde mycket vård. På 1800-talet var alkoholmissbruket vida utbrett i Sverige. Läkaren Pehr Gustaf Victor Pallén tjänstgjorde i Norberg 1848-1852.
”Missbruk av spirituosa är allmänt och värst bland gruvarbetarna. Kanske kommer det tunga arbetet dem att tänka på och längta efter något behövligt stimulans, även leva en stor del av dessa arbetare i sådant ekonomiskt elände att de anse rusets stunder vara deras enda lyckliga ögonblick, då återigen superiet blir en orsak till deras fattigdom och uselhet”, rapporterade han.
”Otillräcklig och otjänlig föda i kalla och osunda kyffen inverkar naturligtvis skadligt på hälsotillståndet hos föräldrarna och ännu mer hos barnen. Den ekonomiska uselheten och till någon del den moraliska förslappningen hos föräldrarna gör även att en mängd barn, istället för att få föda samt någon undervisning i folkskolorna, måste i usla kläder springa på tiggarfärder”, skrev doktorn.
Han noterade också osedligheten och den moraliska förslappningen, som han uttryckte det:
”Att även dessa, vilka äro mest framträdande i Norbergs socken, skadligt inverka på hälsotillståndet, torde ej bör eller kunna förnekas”.
Efter att landstingen inrättats 1863 beslutades det 1866 att ett stort lasarett skulle byggas. Placeringen blev Norberg. Det stod klart två år senare och värmdes upp med kakelugnar och kaminer.
”Många människor skadade sig och behövde opereras. Operationerna utfördes så gott det gick där man fick plats, i korridorer, i sjukrummen. Instrumenten kokades på köksspisen, där vaktmästarens hustru också lagade mat åt samtliga patienter”, berättar Ole Lund, som i sin tur fått mycket av sjukvårdshistorien av sin framlidne kollega Per-Erik Persson.
1871 byggdes en vattenledning till lasarettet. Den drogs från ån och vattnet pumpades upp till en reservoar på vinden, och därifrån drogs rör till husets olika delar. Eftersom det fanns slakterier, garverier och annat som förorenande vattnet hände det till och med att patienter förgiftades på lasarettet på grund av orenat utsläpp.
Under 1890-talet gjordes en mängd moderniseringar och i början av 1900-talet installerades elektriskt ljus i lasarettsbyggnaden. Industrierna i Norberg expanderade kraftigt och folkmängden ökade. Men lasarettet fick klara sig med en läkare som arbetade cirka 16 timmar per dygn och även hade ansvaret för vatten- och avloppsfrågor i socknen.
När Fagersta blev stad 1944 och därmed centralort för bergslagen beslöt landstinget att flytta Norbergs lasarett till Fagersta, som 1949 kunde inviga länets modernaste sjukhus.
Ola Wahlsten