INSÄNDARE
I februari fick tillsvidareanställda elevassistenter i förskolan och skolan i Fagersta en blankett från HR där vi skulle fylla i som ett Cv. Vi fick en förvarning om att det eventuellt blir så att vissa blir omplacerade.
Vi tillsvidareanställda elevassistenter utgick från att det är visstidsanställda som i första hand får avsluta sin anställning vid övertalighet – som vanligt.
Det gick några veckor tills jag blev inkallad till min chef. Hon visade mig ett papper från HR där det står att jag ska omplaceras till ett äldreboende som undersköterska och att jag har 5 dagar på mig att svara.
Svarar jag nej blir jag uppsagd av kommun och får sluta om 6 månader. HR kan då i bästa fall ge mig ett vikariat som kanske inte ens är heltid sa de. Det är tacken det för 30 års arbete åt Fagersta kommun.
Jag begärde ett fysiskt möte med facket o HR då jag icke tänkte svara nåt före det.
Jag berättade för dom hur mitt liv såg ut sista 3 åren i äldrevården med utmattningsdepression och specifika ställen med ständig smärta. Att envis som jag är så sjukskrev jag mig aldrig för detta. Bet ihop o sökte jobb.
Lyckan när jag efter 20 år i vården fick arbete med barn istället. Smärtorna försvann på några veckor och jag påbörjade min psykiska läkningsprocess.
Nu 10 år med barn varav de 7 sista på samma skola där jag trivs bra. Nu tvingas jag alltså bort från mina kära elever för att gå tillbaka till ett yrke jag var 100% klar med!
Jag ifrågasatte också hur de inte kunde ha respekten att ringa mig och fråga varför jag sade upp mig!?
Fick svaret att då det inte fanns nåt nedskrivet om mig så fanns ingen anledning.
Jag sa att nu sitter jag ju här gråtandes och berättar hur eländigt jag mådde och ändå är ni inte villiga att göra mig till ett undantagsfall!?
Jag sa även ett flertal gånger under detta 1,5 h möte att dom kommit på ett smart sätt att få undersköterskor till vården då det är brist på dom. Att detta inte bara handlar om övertalighet på skolor för då hade det varit både lätt och rätt att låta icke fast anställda få gå.
Detta dementerade de. Jag mfl står fast vid vår tro!
Jag sa även att jag är utbildad barnskötare men det hade jag inget för.
Varför inte behålla oss två assistenter/fritidspersonal som varit där längst. Två rutinerade vuxna som alla elever känner väl och litar på.
Jag sa även att vad ska ni med mig till i äldreomsorgen 50 plus med min bakgrund nu när ni vet om den.
Finns en stor risk att jag efter en tid kanske blir sjuk igen både psykiskt och fysiskt och då med en långtidssjukskrivning.
Jag känner mig maktlös över mitt liv och rejält kränkt då de inte ändrat sig. Jag hoppas fortfarande ni tänker om.
Ni kallar detta för ett bra erbjudande när det i själva verket är ett erbjudande till utbrändhet o smärta igen.
Det är förödande för mig att tvingas in i vårdtyngden/stressen som jag av mycket starka skäl valde att lämna för 10 år sedan. Vart tog empatin vägen??
Efter mycket kämpande hela våren med Hr och verksamhetschefen på kommun som bestämt detta så fick jag lov att ge upp. Facket är på deras sida. Jag sökte efter andra jobb som inte är åt kommun men icke.
Hela våren har varit en enda stor oro och besvikelse över hur denna kommun behandlat mig o en till i samma sits pga vi är fd Uskor.
Rätt så nyligen dök det upp ett vikariat på ”min” skola på ett år. Jag sökte det och fick det. Med start i augusti. Jag är glad att jag får ett åttonde år där men är fortfarande lika ledsen, besviken och arg över att jag numera ska vara på vikariat för att få vara kvar på skolan ens. Att nu på äldre dagar behöva söka de fasta heltidsjobb som kommer upp i stan vilket inte är många. Chansen är också liten att få nåt annat som inte hör till kommun.
Gör om gör rätt!
Från en mycket besviken fd tillsvidareanställd!