Fagerstas förrförra kommunalråd Stig Henriksson, V, var den talare som lockade flest åhörare i hela norra länsdelen på Första maj. Det var mer än fullsatt i Vänsterpartiets lokal i Norberg.
Stig Henriksson ägnade en stor del av talet åt det han menar är de två största faror som mänskligheten står inför, även om han också kom in på riskerna med artificiell intelligens som han uttryckte ”är helt i händerna på vinstmaximerande företagsägare utan några som helst spärrar eller någon kontroll.”
– Det finns två risker som hotar själva mänsklighetens fortlevnad. Som avgör om mina, dina och allas barnbarn ska få leva.
Jag tänker förstås på klimatfrågan och kärnvapenhotet. Det förstnämnda en katastrof i slow motion i alla fall i jämförelse med kärnvapenhotet.
– Redan den romerske historikern Plinius lade märke till att slavar som arbetade i asbestgruvorna på Cypern tycktes ha andningssvårigheter. Han var endast den första i en rad av varnande röster.
Industrin lyckades förneka alla hälsorisker i nästan 1900 år. Det dröjde till 1973 innan blå asbest förbjöds i Sverige, sade Henriksson som ett exempel på hur faror kan mörkläggas under lång tid.
– Det är ju totalt osannolikt att någon skulle använda kärnvapen. Minst lika osannolikt som att Putin skulle invadera Ukraina. Eller att det som hände i Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima faktiskt hände, sade Henriksson och berättade om hur nära ett kärnvapenkrig världen var 1983, på grund av ett rent misstag. Han ville dock ändå skapa mod och framtidstro hos åhörarna denna första majdag.
– Det hoppfulla är att allt människan ställt till med kan människan, och bara människan, rätta till. För mot det omänskliga sker varje dag motståndshandlingar. Människor hjälper varandra. Som på trots. De förälskar sig. Sätter trotsigt barn till världen. Det är en slags motstånd som måste växlas upp till en politisk nivå, sade han och avslutade med att betona vikten av sammanhållning:
– Tillsammans – och bara tillsammans – kan vi skapa ett samhälle där alla har lika möjligheter och där ingen lämnas utanför. Ett samhälle där vår gemensamma välfärd står i centrum och där människors behov kommer först. Så kamrater, låt oss fira Första maj med stolthet och en känsla av gemenskap. Låt oss fortsätta kämpa för en värld där alla människor kan leva i frihet, jämlikhet och solidaritet. Vi finns ju kvar. Vi ger oss inte. Vi börjar om.