KRÖNIKA
Varje valborgsmässoafton under tidigt 1900-tal hälsades våren välkommen i Ejalunden i Arbetarkören sjöng kända vårsånger och talet hölls oftast av en brukstjänsteman. Det var en ära att få den uppgiften.
Min far berättade om en sådan kväll för länge sedan. Det var högtidligt och mycket folk hade samlats. Ungarna sprang och lekte mellan björkarna och det var ljumt i luften. Festtalaren hade säkert övat mycket på sitt tal och pratade lyriskt om livet. Han hade en myndig stämma och slutade med orden:
-Det är vårens, ungdomens, knopparnas och hänryckningens tid. Rösten höll ända fram till hänryckningen, då gick den över i falsett. Ett fnissande hördes bland publiken och vårtalaren såg olycklig ut. Men sångkören klämde raskt i med Sköna maj och vårkvällen fortsatte.
Paviljongen var förr den givna platsen förr sång och musik. Idag är det den tredje paviljongen som pryder platsen på björkkullen. Den första paviljongen byggdes 1917 och den vilade på en slaggstensgrund. När hyreshusen skulle byggas strax intill hade den tjänat ut efter många år och revs.
Det blev tomt på kullen och äldre Fagerstabor ville att en ny paviljong skulle uppföras. Så blev det också och på Våryran 1992 invigdes den av Fagersta stadsmusikkår. Paviljongen behövdes inte längre som estrad, eftersom scenen i Vilhelminaparken hade uppförts. Men den vita paviljongen prydde sin plats på kullen och var ett kulturminnesmärke.
Ända fram till påskafton år 2019 då pyromaner brände ner den. Bara plåttaket och musiklyran fanns kvar i askan och saknaden var stor. Men kommunalrådet Wallsten lovade att den skulle byggas upp igen som ett minnesmärke över musiklivet i Fagersta. Det tog två år innan den tredje paviljongen kom på plats.
Sommartid är den besökt varje dag av folk som vill ta en paus i vardagen. Men det skulle vara trevligt att åter få höra musik från paviljongen.
Margaretha Eriksson