INSÄNDARE
Barn som behöver extra stöd för att klara skolan får inte tillräckligt med hjälp, och insatser som ges borde komma tidigare och finnas så länge de behövs. Det gäller till exempel barn med språkstörning och dyslexi. Det skriver Liberalerna Lina Eriksson och Richard Fallqvist.
En kartläggning som regionen och kommunerna i Västmanland gjort tillsammans visar att många kommuner helt saknar logopeder. Samtidigt är behovet stort och skolan har ett särskilt ansvar att ge barnen stöd efter behov. Detta gäller oavsett om barnet har en diagnos eller inte.
Barn som inte får rätt stöd mår sämre jämfört med barn som får det. Det är kanske inte särskilt förvånande, men det syns också tydligt i de regelbundna undersökningar om hälsa och mående som regionen gör.
”Liv och hälsa ung” är en sådan undersökning som bygger på ett antal frågor om hälsa och mående och som besvaras av barn och unga i skolålder. I den framgår tydligt att barn och unga som inte får tillräckligt stöd i skolan, också i större utsträckning upplever psykisk ohälsa. Idag ser vi att barn som inte får rätt stöd har svårare att nå sin potential i betygsresultat, svårare att få jobb och har generellt sämre hälsa i vuxenlivet.
Det är inte sällan som föräldrar får ägna mycket tid och möda åt att slåss för insatser som barnen har rätt till. Föräldrarnas kamp ska inte avgöra barnets framtid. Det gör insatserna ojämlika, samhället ska ge barn samma möjligheter att utvecklas och bli sitt allra bästa jag.
Vi måste göra allt vi kan för att ge barnen rätt förutsättningar till ett gott liv, nu och i framtiden. Det sparar både lidande och resurser. Stöd i skolan gör skillnad. Besparingar i skolan kommer tillbaka i vården. Psykisk ohälsa är en av de största utmaningarna vi har i vården. Ger inte skolan rätt stöd så är det där barnen hamnar. I vården. Och då räcker inte vården till.
Är allt bara skolans fel? Nej, självklart inte. För att det ska fungera måste vården finnas nära och tillgänglig när den behövs. Regionen och kommunerna måste samarbeta. Det finns till exempel barn som behöver stöd även på fritiden och i hemmet. Till det måste regionen bidra. Idag får barnen hjälp av specialistvården hos logopeden på sjukhuset tills den dagen barnet fyller 7 år. Vi vill att behovet ska styra, inte en åldersgräns.
I vissa fall behövs en diagnos, även om man skulle få det stöd man behöver i skolan. Det kan till exempel handla om regler för nationella prov eller körkort. Då måste man få det. Idag är det lång kö. Diagnoser som dyslexi ställs inte alls, varken i de kommuner som har logopeder eller hos regionen. Ingen ska behöva söka hjälp hos andra regioner för att få hjälp med att ställa en diagnos. Många behöver stödet men den som ändå behöver en diagnos ska få den!
Regionen behöver ta ett större ansvar och i kommunerna måste skolan får tillräckligt med resurser. Vi måste lyfta blicken, se helheten och jobba tillsammans över organisationsgränserna för att ge varje barn bästa möjliga framtid.
Lina Eriksson (L), regionråd
Richard Fallqvist (L), regionråd