Inom kort ska Fagerstas nya bostadsbolag Bergslagsbo komma igång. Och för att ha något att hyra ut köper man kommunens bostäder. Målet är att åter bli en stor aktör på hyresmarknaden. Men politikerna är inte eniga. Vänstern vill att bolaget skrotas.
På måndag ska fullmäktige ta ställning till affären, som innebär att Fagerstas nybildade bolag ska sköta bostadsbeståndet, med målet att åter bli en stor aktör på hyresmarknaden. De fastigheter som nu byter ägare är Biet 3, Bruksgården 8, Delta 7, Koltrasten 4, Fagersta 3:19, Lerbrohagen 2, Lerbrohagen 1 och Sturen 8. Marknadsvärdet uppgår enligt extern värdering till 86 560 000 kronor.
För att finansiera bostadsaffären lämnar kommunen ett ovillkorat aktieägartillskott på 30 miljoner kronor för att stärka bolagets egna kapital. Fagersta kommun tecknar två reverser på vardera 28,28 miljoner kronor och ger ett lån på 2,3 miljoner kronor till Bergslagsbo i Fagersta kommun AB.
Senast man hade samma ambition gick det inte så bra. Efter stora problem med mängder av tomma lägenheter och enorma skulder upphörde Stiftelsen Fagerstahem och NVK fick ta över.
De tre höghusen på Norbergsvägen byggdes för att bli moderna hyreslägenheter åt en växande befolkning i Fagersta. Kommunledningen räknade kallt med att nya, moderna bostäder skulle locka hyresgäster, helst utifrån. Men det gick inte som man trott. Mot verkligheten hjälpte inte en aldrig så stark optimism och framtidstro. De flesta lägenheterna gick inte att hyra ut. Två av höghusen byggdes om till kommunkontor.
Stiftelsen Fagerstahem förlorade ändå flera hundra tusen kronor varje månad när upp emot 100 kommunala hyreslägenheter stod outhyrda. De allra flesta i Kolarbyn.
1995 hamnade Stiftelsen Fagerstahem i en akut ekonomisk kris efter att Invandrarverket med kort varsel sagt upp sitt kontrakt. Det ledde till att Stiftelsen behövde 50 miljoner kronor, vilket motsvarar närmare 75 miljoner i dagens penningvärde, för att klara den värsta krisen.
Efter sig lämnade Invandrarverket ett höghus med lägenheter som var hårt nedslitna trots att huset bara var drygt 20 år gammalt. Och längre upp i Kolarbyn gapade många fönster tomma. Fagersta kommuns ledning ansåg att skattebetalarna inte kunde gå in och ordna upp ekonomin och ingen ljusning kunde heller skönjas angående folkmängden. Då återstod bara att riva. Efter det stabiliserades läget på bostadsmarknaden i Fagersta och lägenhetspriserna gick upp till normal nivå från att ha varit i botten på 1980- och 90-talen.
