INSÄNDARE
Då jag ibland besöker de aktuella LSS-verksamheterna har jag på nära håll träffat personal och deltagare. Efter att så många år har förflutit sedan lokalerna blev en tillfällig lösning har även personal och deltagare blivit äldre, det märks tydligt.
Känslan att möta dem alla nu är en slöja av uppgivenhet och trötthet. Lokalerna de befinner sig i är under all kritik, det vet alla. Fler deltagare har tillkommit i grupperna och fler knackar på dörren och behöver daglig sysselsättning, jag undrar hur de får konceptet daglig verksamhet LSS presenterat?
Efter sista besöket på verksamheten var jag tvungen att åka ner till de lokaler som nu är under renovering och vad möts jag av? Ett gammalt industriområde med förfallna byggnader, stålstängsel, grindar och Kolbäcksån strömmar förbi byggnaden på bägge sidor, ingen utemiljö alls att ha aktiviteter på tillsammans, undangömt och helheten för mig andas desperation och totalt hjärnsläpp från ansvariga i Fagersta kommun.
I hjärtat känns det som om jag slungats tillbaka årtionden när jag står utanför och ser detta, tiden då dessa svaga människor skulle hållas avskilda från övriga i samhället, en tid som vi som arbetat inom LSS verkligen har jobbat oss ifrån under många år.
Ann-Sofie Fredriksson