Tobias Ringström, 47 år, från Fagersta, blev övertalad av frun Åsa år 2020 att vara med och springa en engelsk mile varje dag. Han blev fast och på fredagskvällen gick han i mål vid Simbadet efter tusen dagars löpande i rad.
Släkt och vänner väntade på en överraskad Tobias med marschaller efter målrakan, musik, fanfarer och hurrarop när han gjorde de sista hundra meterna.
Hur kom du på tanken att göra detta?
– Det var min fru Åsa som kollade på tv-programmet Sverige Springer, där hade dom en utmaning att springa minst en engelsk mil (1,6 km) varje dag i en månad. Åsa tänkte att hon ville prova på utmaningen och övertalade mig att hänga med.
Varför fortsatte du?
– Först var det som sagt en utmaning på en månad, men jag kände att min kropp mådde bra av att röra på sig varje dag och sen var det lite roligt att räkna dagar och se om det gick att fortsätta, jag/vi satte upp delmål på 2 månader, 3 månader, 100 dagar, och så vidare. Det hände något där vid typ 100 dagar, det blev liksom en vana och det rullade på. Vi kör ett år, ah va tusan, vi kör på, vi kör 500 dagar. Väl vid delmålet på 500 dagar kände Åsa att det var nog, och gjorde om det till att “träna något” varje dag istället för att springa varje dag. Men jag fortsatte, svårt att sätt ord på varför, det blev en grej av det och jag mår bra av det, så varför inte? Ja just det, där nånstans vid 500 dagar sa Pelle Georgsson “du ger dig inte förrän vid 1000 dagar, då ska vi fira” och här är vi nu!
Hur långt har du sprungit totalt?
– Jag har fått ihop 2849 kilometer totalt eller avrundat 2,85 kilometer i snitt per dag.
Hur långt som mest?
– Som mest har det väl blivit cirka 15 kilometer nån gång, men det är sällan jag mäter distans och framför allt så tar jag nästan aldrig tid. Jag har mina rundor vid det här laget och koll på längderna som jag skriver ner i ett Excelblad.
Vad har motiverat dig på tunga dagar med bedrövligt väder?
– Självklart är det jäkligt jobbigt vissa dagar, framförallt med tanke på vädret, oftast så känns det relativt lätt ändå, men vissa dagar är det riktigt, riktigt jobbigt. Men jag har valt det själv och gör det för min egen skull. Efter varje gång känns det så jäkla skönt, kropp och knopp är rensad.
Lite regn, snö, blåst och kyla är väl inget problem egentligen, jag har ett varmt hem och komma hem till, det är inte alla som har det!
Hur kändes det när du kom till Simbadet?
– Haha, jag misstänkte att det var något på gång när jag fick “order” om att vara ombytt och klar för löpning klockan 16.40, sen kom det några kompisar och ville med och springa.
När Åsa sa att vi tar favoritrundan förbi simbadet, tänkte jag att det är väl familjen och nån mer som är där och grillar korv och tar en öl eller två med mig. Kul att så många kom!
Något mer du vill säga?
– Hoppas att jag kan motivera någon mer till lite rörelse, oavsett vad det är, springa, ut och gå eller vad som helst så mår kroppen och knoppen bra av det. Och tänk hur bra vi har det ändå, det finns alltid dom som har det värre, vi lever ju i alla fall inte i krig som i andra delar av Europa.
Ola Wahlsten