KRÖNIKA
Det är inte första gången som en hemstickad tröja är den populäraste julklappen. I början på 70-talet var det en mycket vanlig julgåva och för en del unga par var tröjan ett sätt att visa upp att de hade fått ihop det.
De flesta som föddes på det tidiga 50-talet var tacksamma för att få kläder i julklapp. Kanske ett par långkalsonger och extra skolbyxor för att slippa gå i samma varje dag, eller en varm tröja att ha på sig när man gick på bandy eller ishockey, som ofattbart många gjorde på den tiden. Det rörde sig om tusentals.
Men de hemstickade tröjorna i grälla 70-talsfärger hade också en annan funktion att fylla än att värma magra tonårskroppar. De som ville visa hela världen, eller i varje fall Fagersta, att de hörde ihop önskade sig likadana tröjor, som de sedan spatserade i fram och tillbaka nedanför IP:s läktare på annandagsbandyn och mellan Domus och EPA på stan där det var mycket folk i rörelse på lördagsförmiddagarna för 50 år sedan.
Ingen skulle kunna undgå att se att här gick det ett nyförälskat par. Men helgen därpå kunde det vara slut och åtminstone den ena halvan av paret fick förpassa sin tröja från exsvärmodern till byrålådan. Inte många ville ge bort den till sin efterträdare.
På den tiden höll turturduvorna även om varann ute bland folk, som om det inte räckte med att de bar identiskt lika tröjor stickade i alla möjliga färger. Killen hade ena armen bakom nacken på tjejen med handen på axeln, och hon lade sin ena arm runt nedre delen av ryggen på killen. Obekvämt, men viktigt att markera för omvärlden.
I dag ser man aldrig ett ungt par som håller om varann när de promenerar. De har fullt upp med att kolla sina mobiler och tanken på att klä sig i exakt likadana hemstickade tröjor nu när det är årets julklapp skulle ingen ens snudda vid.
Var tid har sina egenheter.
Ola Wahlsten