INSÄNDARE
Så mycket bättre det skulle bli om vi samarbetade här i kommunen. Om ett utlovat ”samråd” vore just ett samråd och inte bara bristfällig information. Om flera kloka huvuden får mötas och diskutera kan man ofta hitta en bättre lösning tillsammans.
Saken gäller skogsområden precis utanför tätorten Fagersta som nu blir kalhygge. Kommunen äger detta område skog precis utanför Fagersta som kalhuggs bit för bit. Det börjar med ett kalhygge. Träden som gränsar till kalhygget, främst gran och vissa tallar, utsätts för sol och torka under torra varma somrar, vilket stressar dem och gör så att de utsöndrar hormoner som lockar till sig granbarkborrar.
Och nu ser vi dominoeffekten: Vid varje kalhygge blossar barkborreangrepp upp på bredvidliggande områden, som då måste tas bort för att de inte ska sprida sig till fler träd. Området kalhuggs och det fortsätter på det viset.
Allt fler inser att detta inte håller och lägger om till kontinuitetsbruk där man tar ut utvalda träd för virke och lämnar resten kvar. Man kan ta ut en hel del och till och med tjäna bra med pengar på det viset, samtidigt som man behåller skogen, undervegetationen och den biologiska mångfalden. Det ger också mycket färre stormfällda träd. Kontinuitetsbruk införde man för flera år sedan i både Tyskland, Danmark, Wales och Skottland och flera kommuner i Sverige, bland annat i Avesta.
Naturskyddsföreningen har föreslagit att även Fagersta bör undersöka hur man bäst kan tillämpa det på sina 1066 hektar skog. Men intresset från de styrande var noll. Likaså naturvårdshandläggaren som hellre kalhugger.
I området i slutet av Svedjevägen som nu ska skövlas ska några äldre aspar sparas som naturvård, stigen ska vara kvar men skogen ska bort. Istället kunde det barkborreangripna området tas bort från andra hållet där ett kalhygge ligger precis vid de angripna träden. Då kunde hela blandskogen få stå kvar, vilket även skulle innebära en bättre skyddsbarriär för bostadsområdet vid skogsbrand.
Nu blev det inget utlovat samråd utan avverkningsanmälan lämnades in 8 augusti, kontrakt på föryngringsavverkning skrevs den 11 augusti, och inte förrän den 13 september (efter valet) fick vi den torftiga informationen att skogen kommer att avverkas mycket snart. Ytterligare 8 dagar senare fick vi reda på varför: en grupp granar är angripna av barkborrar.
Vi har försökt ha en dialog med naturvårdshandläggaren den här veckan, men skogen är snitslad och nästa vecka ska den tydligen bort trots att vi fört fram positiva natur- och fritidsintressen.
Det tråkiga är att vi snart inte kommer att ha kvar någon nära skog. Ännu tråkigare är det förstås för de arter som är beroende av äldre skog. I områdena som nu drabbas lever bland annat rödlistade fågelarter.
Men skogen växer ju upp igen? Ja, men det tar mer än 100 år innan det börjar bli en riktig skog. Väldigt många arter är beroende av äldre skogar som fått återgå till något mer naturlig mångfald. Naturen strävar efter mångfald som ger motståndskraft. När människan ingriper som vi gör nu förlorar skogen sin motståndskraft. Det är väldigt sorgligt att se denna vanskötsel och enfald.
Naturskyddsföreningen i Fagersta