Låt oss bara få leva lite till

INSÄNDARE

Nätverket mot gynekologisk cancer driver i år Jag vill #LevaLiteTill. En kampanj där vi vill visa att vi är personer bakom siffrorna, 550 drabbade kvinnor om
året dör av äggstockscancer och den enda önskan många av våra medlemmar har
är den om att bara få leva lite till.

Så hjälp oss förbättra förutsättningarna så att fler äggstockscancerpatienter får den möjligheten!
I Sverige diagnosticeras 700 kvinnor årligen med äggstockscancer och 550 kvinnor dör varje år till följd av samma sjukdom. Det är 550 för många. Äggstockscancer är den dödligaste gynekologiska cancersjukdomen och 5 års-överlevnaden är cirka 49 procent.

På grund av den plats som finns i buken kan tumörer från äggstockar och/eller äggledare växa sig stora och sprida sig innan de ger sig till känna. Och även då är symtomen ofta väldigt diffusa och lätta att skylla på annat, som t.ex. stress. Mer än 75 procent av
äggstockscancerpatienterna har fått sin diagnos i stadie III eller IV, när sjukdomen redan är spridd, ofta till andra organ, vilket gör den svårbehandlad.

Prognosen är sämre ju senare sjukdomen upptäcks och till skillnad från exempelvis bröst- och livmoderhalscancer, där kvinnor kallas till mammografi respektive cellprovtagning, finns det idag inga screeningmetoder för att tidigt upptäcka äggstockscancer. Det finns alltså anledning till att äggstockscancer brukar kallas bukens tysta tumör eller ”the silent killer”.

Vi är oerhört tacksamma för SVF (Standardiserade vårdförlopp) även om det också där finns saker att förbättra. Ett stort problem för gyncancerpatienter är att de ofta cirkulerar länge i primärvården innan de utreds för gynekologisk cancer. Vi får ofta ta del av patientberättelser där man gått många månader på hälsocentralen innan man ens fått någon ordentlig utredning.

De kan ha flera av de vanliga, men diffusa, symtomen för äggstockscancer, så som magsmärtor, diarréer, urinträngningar, snabb mättnadskänsla, men många har istället fått diagnosen IBS vilket då såklart fördröjer tid till rätt diagnos!
(IBS-diagnosen får dessutom egentligen endast ges när man utrett/uteslutit allt annat.) Vi lyfter inte detta för att klaga på en redan ansträngd primärvård utan för att det är oacceptabelt att det ska handla om vem kvinnan möter på sin hälsocentral. Om sjuksköterskan eller läkaren är väl införstådda i SVF för Ovarialcancer eller inte. Det mötet kan avgöra hennes chanser till överlevnad.

Ingen, inte ens vårdpersonal, vill tro att det ska vara cancer, men vi vill att man tidigare ska utreda för just det – för vi vet att tidig upptäckt räddar liv!
Det är därför viktigt att vi finner en nationell strategi som utgår från primärvårdens perspektiv då det är dit man som patient vänder sig i första hand. Primärvården behöver ha kunskap om symtomen för äggstockscancer för att kunna slussa vidare in i specialistvården!

Vi kan bara fortsatt hålla med Karin Elinder, intressepolitisk sakkunnig för vård och forskningsfrågor på Cancerfonden: ”vi behöver förfinade diagnosmetoder, bra screening med högt deltagande men framförallt att forskning och utbildning inom primärvården prioriteras, och att vi politiskt måste säkerhetsställa att det utrymmet finns”

Anita Lilja-Stenholm, Liberalerna

%d bloggare gillar detta: