Till minne av Hans-Bertil ”Berra” Larsson

Mitt första möte med Berra var i Aladdin. Jag såg honom inte, han satt bakom mig i mörkret i salongen. Regissören Birgitta bad om att han skulle sjunga så vi andra i ensemblen skulle få ett smakprov av sångerna i Aladdinuppsättningen.

Så mitt första möte var egentligen att jag hörde honom. Jag rös! Vilken röst! Han fyllde hela salongen, hela scenen. Jag vände mig om och såg Berra, som då inte gjorde alltför mycket väsen av sig. Han var mycket blyg då, men med tiden förändrades han till den underfundige Berra med alltid ett skämt på lur.

Efter det har våra vägar möts kors och tvärs genom många timmar, dagar och år på Norrby Teater. Berra har gjort otroligt mycket med och för Norrby Teater. Han blev en Norrbyit.

Berra har gjort många starka karaktärer genom åren som exempelvis :

Konferencieren i Cabaret, med ett underbart skådespeleri och naturligtvis sin med sin underbara röst. Ett verkligt vinnande koncept.

Polisen i Den girige, där han skulle sitta och lyssna på två som träter. En långtråkig del under repen, så där tog Berra helt frankt upp en påse med nötter och började tristessäta. Så oväntat, roligt och underbart, så vi behöll det.

I Den itusågade damen, arbetade jag febrilt med att få fram musiken till pjäsen. Inte långt från premiär så fick vi låtarna inspelade och fick med oss orden att det här är svåra stycken, tar nog en månad eller två att lära sig. Det gällde säkert för oss andra, men inte för Berra han tog det på två veckor.

I sista dansen spelade han Hilding. Berra tragglade med replikerna, men vi hade lärt oss, när han var klar var han klar. Då kunde han inte bara sina repliker och sin rolltolkning. Han kunde de flesta andras också!

Han var den humoristiska backstage men också med ett djup och respekt för andra människor. Han kunde också beskriva godis i strukturer smakupplevelser och egna kombinationer på ett sätt som ingen annan kunde. Kombinationer, nyheter – inget undgick Berra och inte oss heller i hans närvaro före och efter repen. Det var svårt att inte bli godissugen. Vem minns inte skumtomtar i några sekunders microvärme.

Så kom coronan, du blev sjuk och vi kunde inte längre ses. Den sista föreställningen du var med i kunde du inte komma till, du var för svag. Vi såg dig inte igen, men din röst var med och jag sitter nu i trappan upp till scenen och hör dig sjunga till en av filmsekvenserna i Fröken Julie. Jag ryser när jag hör dig sjunga, men nu kan jag inte vända mig om och se dig och förundras. Du var mannen med totalt gehör.

Så någonstans är vi där vi en gång började våra möten. Cirkeln är sluten och du kommer alltid att finnas i Norrbys och mitt hjärta

Helena Nygårds, Norrby Teater

Här kan ni höra en inspelning där Berra sjunger:

https://www.facebook.com/1081084089/posts/10222606800933657/?d=n

%d bloggare gillar detta: