Motstånd att arbeta mot diskriminering där förmågan att ”passa in” är viktigt

Det finns ett påtagligt motstånd på många arbetsplatser mot att arbeta aktivt mot diskriminering på grund av hudfärg, som är vanligare i organisationer där man anställer personal genom egna nätverk och betonar förmågan att ”passa in”.

Det visar en omfattande studie om mekanismerna som ligger till grund för hur rasism sker i arbetslivet, som Lunds universitet har gjort på uppdrag av Länsstyrelsen Stockholm och som nu presenteras av Länsstyrelsen i Västmanland.

”Att diskriminering utifrån hudfärg förekommer på den svenska arbetsmarknaden är ett faktum, det har flera tidigare studier visat. Den här studien undersöker alltså inte om diskriminering förekommer utan fokuserar på hur rasifierade skillnader uppkommer och reproduceras – trots att en majoritet tar avstånd från rasism och diskriminering”, påpekar Länsstyrelsen och fortsätter:

”Resultatet visar på ett samspel mellan komplext relaterade processer som verkar på individ-, organisations- och samhällsnivå, och som tillsammans bygger upp och förstärker de ojämlikheter vi ser på arbetsmarknaden.”

– Vi behöver flytta fokus från om handlingen sker med avsikt till vad den får för effekt. Många är rädda för att säga och göra fel, vilket leder till att vi låter bli att göra något alls. Då medverkar vi till att rådande ojämlikhet kan fortgå. En viktig ingång i förståelsen av strukturell rasism är att den ofta är omedveten och genomsyrar samhällets olika delar, säger Katarina de Verdier, Länsstyrelsens projektledare för uppdraget att motverka rasism på arbetsmarknaden.

Rapporten bygger bland annat på en enkätstudie med 3 000 personer från olika arbetsplatser i landet samt samtal med chefer och arbetsledare. Resultatet visar att de som rasifieras som vita har fördelar av ojämlikhet utifrån hudfärg, som att i högre utsträckning ha stöd i karriärutveckling och oftare bli handplockade till ledningsuppdrag. De är också i högre grad bärare av föreställningar och beteenden som vidmakthåller systemet, oavsett om de anser sig hysa ”rasistiska” åsikter eller inte.

Personer som rasifieras som icke-vita trivs i allmänhet sämre på sitt arbete och funderar oftare på att säga upp sig. När de påtalar missförhållanden relaterade till etnicitet och hudfärg möts de ofta av negativa motreaktioner från vita arbetskamrater.

– Flera chefer och arbetsledare uppger att det finns ett motstånd i den egna organisationen mot att arbeta med likabehandlingsfrågor och utjämnande åtgärder eftersom ”vita svenskar” då känner sig anklagade, skuldbelagda och orättvist behandlade, säger Martin Wolgast, psykolog på Lunds universitet, som genomfört studien och författat rapporten tillsammans med Sima Nourali Wolgast.

Studien visar också att diskriminering är vanligare i organisationer där man inte pratar om likabehandlingsfrågor. Detsamma gäller för organisationer där man anställer genom direktrekrytering från de egna nätverken och där man betonar social kompetens och förmågan att ”passa in”.

– Rasism är ett mycket komplext fenomen och handlar bara i undantagsfall om den traditionella bilden av öppen och grov rasism som få vill bli förknippade med, säger Sima Nourali Wolgast, psykolog och expert på diskriminering.

För att komma till rätta med diskriminering och rasism på arbetsmarknaden föreslås en rad åtgärder, bland annat att tillsyn och sanktionsmöjligheter för att säkerställa att arbetsgivare följer diskrimineringslagen behöver skärpas samt att arbetsgivare och fackföreningar ska arbeta aktivt med frågor om likabehandling i arbetslivet.

%d bloggare gillar detta: