INSÄNDARE
”Vi spenderar kvällar och helger åt handlingar och underlag. Vi har många samtal men inga pressekreterare som svarar i telefon åt oss. Vi har samma livspussel som alla andra, med att försöka hinna med att hämta barnen i förskolan innan vi kastar oss iväg på nästa möte.”
Så skrev gräddan av politiker i Fagersta i en insändare i tidningen, men ändå väljer flera av dem som har allra flest uppdrag att ta på sig ännu fler genom att kandidera även i kyrkovalet.
Man kan tycka att det borde räcka och bli över att ha en rad tunga och tidskrävande uppdrag som gör att livet som pappa, mamma, mor- eller farförälder blir lidande vilket inte minst drabbar barnen under den tid då närstående är som allra viktigast för dem.
Att en stressad förälder knappt hinner hämta på förskolan innan hen kastar sig i väg på nästa möte kan inte upplevas som vare sig tryggt eller roligt för något barn och det är en känsla som man kan få bära med sig hela livet, en känsla av att inte vara särskilt betydelsefull.
Fagerstapolitikerna beklagade sig också över deras utsatta position. ”Vi märker allt mer hur vi som personer hängs ut med namn och hånas, pekas ut med förminskande ord och häcklas med fördomar som bara bygger vidare på ett politikerförakt som egentligen inte gör annat än hotar vår demokrati”, skrev de.
Men ändå väljer några att försöka få ännu fler uppdrag än de redan har och därmed bli ännu mer frånvarande föräldrar. Det kan bara bero på en inställning om sin egen förträfflighet och oumbärlighet och ett så överdrivet behov av att ha makt över andra att de aldrig tycks få nog, eller att det är så få som vill kandidera att ett fåtal personer måste sitta på en rad stolar om det över huvud taget ska bli någon vallista. Men det har sitt pris i längden att inte vara närvarande förälder, det kan jag lova.
Vuxet barn till fd mötessittare