INSÄNDARE
Det finns en grupp som ytterst sällan går i kyrkan men som sitter vid sitt köksbord och skriver politiska handlingsprogram. Gruppen ställer upp i kyrkovalet för de vill förvandla kyrkan till ”något mänskligt.” Alltså en ”bra att ha grej” om det skulle gå riktigt illa.
Ingen vet bättre än köksbordsskrivarna. Problemet blir att förstå vad de menar med alla sina stora ord. Anledningen är brist på uppdatering. Partiet vill ha en ”öppen folkkyrka” vilket skall vara en kodbeteckning för att alla är välkomna in under taket där det råder fred och tolerans även för oliktänkare.
Men så har vi ett men. Öppen för alla utom för de som har en avvikande uppfattning beträffande HBQ frågan och äktenskap. Så plockar man fram ett gammalt hjärnspöke från 1960-talet nämligen skräcken för de ”högkyrkliga.” Partiet vill vara en armé mot dessa kyrkliga terrorister.
Fakta säger att ordet ”högkyrklig” är ett program som var aktuellt under 1950 – 60-talet för att förnya kyrkans liturgi, alltså gudstjänstfirande. Det kökspartiet kallar för ”högkyrkliga” finns i deras eget kök och ingen annanstans. Vidare begreppet ”öppen folkkyrka” var något som formades som ett teologiskt koncept för 100 år sedan för att prästerna skulle stå ut med att predika i sina tomma kyrkor.
Om nu detta parti vill använda begreppet så fyller de ordet med sin egen betydelse och det är problemet. Luddigheten blir synlig för den som vill se. Att i samma mening säga en kyrka för alla och innan meningen är slut komma fram till ett men, som skall garantera vem som har makten i kyrkan.
Här har vi den stora frågan: varför skall vår kyrka bli en arena för partipolitik? Är det något som måste vara politiskt neutralt så är det kyrkan som en plattform för existensen i livet. En kyrka för alla måste vara fri från politiska betraktelsesätt annars blir organisationen korrupt om den styrs av politisk makt. Det är en av anledningarna till att kyrkan bakbinds och förlamas i sin egentliga uppgift. Därför har partiet i fråga ett eget evangelium som är politiskt i grunden.
Ord som demokrati, jämlikhet och jämställdhet som blir till ett fyrverkeri på kyrkovalets himmel. Vackra ord men fullständigt meningslösa och luddiga så länge de inte bryts ner i det verkliga livet som levs inom kyrkans fyra väggar. Vad menas med det i den kontexten? Det vet inte kökspartiet något om eftersom de sällan besöker kyrkan som sin verklighet.
Därför saknas det en förståelse för de konkreta och verkliga problemen. Idag när allt fler lämnar kyrkan och allt färre går in. Slutsats: kyrkan måste avpolitiseras för att kunna överleva som kyrka. Kökspartiets soppa är inte relevant mot den kyrkliga vardagsverkligheten. Vi behöver ett annat recept – koncept.
Per-Arne Bengtsson