KRÖNIKA
Narkotikan är mer utbredd än någonsin tidigare i Fagerstatrakten och allt fler missbrukar kokain, som för bara några år sedan var en dyr och exklusiv innedrog på Stockholms lyxkrogar.
Det är enklare än förr att få tag på narkotika i Fagersta och till skillnad från 70-talets knarkvåg är det inte bara hasch som saluförs. I dag är amfetamin, läkemedlen Tramadol, bensodiazepiner och kokain de vanligaste drogerna. De säljs även bland tonåringar. Och samtidigt ökar våldet.
Det har urartat så till den grad med dödsskjutningarna i Sverige att morden inte längre är toppnyheter i media. De enda som kan glädjas över den nyhetsprioriteringen är de yrkespolitiker som misslyckats totalt med att få stopp på eländet.
I förra veckan greps en ung man i Fagersta misstänkt för grovt vapenbrott, grovt olaga hot och misshandel. Och veckan före det greps en man misstänkt för försök till mord mitt på ljusan dag i centrum. Flera kvinnor har överfallits, misshandlats och rånats av män som de gett polisen signalement på.
I söndags sattes restaurang Haket i brand av en okänd. Polisen rubricerar det som mordbrand.
Fagersta kommuns och polisens storslagna projekt tillsammans med Länsstyrelsen att minska otryggheten har inte lett till någon förbättring.
Sällan har politiker från olika partier haft så gemensam skuld som när det gäller den misslyckade integrationen och där grovt våld blivit vardagsmat i socialt utslagna områden. Och där även barn mördas, av misstag av hänsynslösa människor.
Jonas Sjöstedt tackade Fredrik Reinfeldt varmt för hans öppna farm och Stefan Lövfén ville inte vara sämre utan hävdade vid den extrema flyktingvågen 2015 att Sverige har gott om utrymme för fler.
Vem som varit mest naiv kan diskuteras. Men ingen politiker med makt har kunnat presentera någon annan lösning på den misslyckade integrationen än fler poliser. Men hittills har det inte hjälpt och kommer knappast att hjälpa.
Våldets orsaker handlar inte bara om utanförskap, det grundar sig i djupa konflikter delvis på grund av ursprung, gängtillhörighet och en vilja att skaffa fina bilar, dyra klockor och status utan att behöva utbilda sig och jobba ihop pengarna till ett liv som de flesta inte ens kan drömma om.
Att även svenskfödda begår brott behöver knappast nämnas men att merparten av de grova våldsbrotten ofta begås av unga män med bakgrund i Mellanöstern och Afrika kan ingen längre förneka.
Det har gått så pass långt att även media hotas i samband med utryckningar till brottsplatser och förbjuds även av aggressiva privatpersoner att fotografera människor på en lekplats eller tivoli i Fagersta. Det har skett nu i sommar, har varit obehagligt och är en helt oaceptabel utveckling i ett fritt och demokratiskt land där respekten för en fri press och svenska lagar allt mer åsidosätts.
OLA WAHLSTEN
Ansvarig utgivare