INSÄNDARE
Utvecklingen är inte en nyhet och det är i grunden ett politiskt misslyckande. När människor inte längre kan känna trygghet på samma villkor blir resultatet att jämställdheten i samhället försämras. Det får vi aldrig acceptera.
Regeringen är nu inne på sitt sjunde år vid makten och har genomgående slagit sig för bröstet med att vara Sveriges första feministiska regering. Man ska dock komma ihåg att Västmanlands kvinnor inte får det bättre av regeringens självutnämnda etiketter – utan det är resultatet och handlingarna som spelar roll.
I en rapport från Länsstyrelsen 2019 uppger mer än var fjärde kvinna i Västmanland att de ofta känner en oro för att man ska utsättas för hot och våld och hela 27 procent av kvinnorna har vid ett eller flera tillfällen avstått från att gå på en promenad eller röra sig utomhus på kvällen. Enligt Region Västmanlands undersökning Liv och hälsa ung uppger över hälften av unga tjejer att de inte alltid känner sig trygga i sitt eget bostadsområde på kvällen och natten.
Otryggheten är ett problem som drabbar alla västmanlänningar, men att kvinnors otrygghet är överrepresenterade i statistiken är sannerligen inget gott betyg för en ”feministisk regering”.
Att vilja gott är en sak, och den viljan misstror vi inte våra politiska motståndare med, men det är inkompetensen och handfallenheten inför stora samhällsproblem som gör oss, och många medborgare ilskna över att ingenting sker. Ytterst är problemet är framförallt en brist på meningsfulla åtgärder.
Moderaterna har vid flera tillfällen föreslagit verkningsfulla åtgärder som stärker kvinnors trygghet i samhället, inte minst hårdare straff för de som begår brott. Ett sådant förslag är en ny brottsrubricering Synnerligen grov kvinnofridskränkning där minimistraffet är signifikant högre och ett starkare kontaktförbud där det ska vara möjligt att förbjuda förövaren att vistas i samma kommun som brottsoffret bor i.
Trygghetsarbetet ska också vara preventivt. Även här föreslår Moderaterna en rad åtgärder för att stärka det brottsförebyggande arbetet. Bland annat utbildning av personal i offentligheten, exempelvis busschaufförer, för att lättare kunna upptäcka inslag av sexuellt ofredande i offentliga miljöer, trygga stråk samt trygghetstopp i kollektivtrafiken, samt utbildning i genus-och sexualkunskap som krav för svenskt medborgarskap. De mesta av arbetet sker lokalt, och här måste kommuner, regioner och andra aktörer agera men också få de verktyg de behöver för att stoppa utvecklingen. Samspelet mellan polis, socialtjänst, kvinnojour och andra myndigheter måste stärkas och trygghet ska alltid vara ett perspektiv i beslutsprocesserna.
Otryggheten i Västmanland får aldrig normaliseras, och det kräver gemensamma insatser från alla delar av samhället men det kräver ett politiskt ansvarstagande. För i grunden handlar det om vilka samhället tillhör. I vårt Västmanland sätter vi tryggheten främst.
Mikael Andersson Elfgren (M)
Förbundsordförande Moderaterna Västmanland
Caroline Högström (M)
Ordförande Moderatkvinnorna Västmanland