För 50-60 år sedan betraktades Kolarbyn som ett mönstersamhälle. Där fanns allt som invånarna behövde och bostäderna ansågs vara i toppklass. I dag ser det annorlunda ut i den norra stadsdelen.
Kolarbyn byggdes i huvudsak åren 1947–51 och bestod av två stora bostadsrättsföreningar med 600 lägenheter, Kolarbyn och Bäckens park. Husen ritades av stadsarkitekt Nils Myrberg och byggdes av Diös. Lägenheterna var fina och moderna med varmvatten, badkar och kylskåp och blev eftertraktade av bruksarbetarfamiljerna. Det fanns gott om serviceinrättningar och lekplatser på gårdarna. Området betraktades som ett av Sveriges bästa att bo i.
”Brukets överingenjör Arthur Åhrén ansåg att tillgången till goda moderna bostäder var en av de viktigaste förutsättningarna för att kunna rekrytera bra arbetskraft. Åhrén framhöll också att den nya bebyggelsen dessutom förde det goda med sig att människor från olika sociala skikt i samhället började bosätta sig i samma områden. Tjänstemännen hade tidigare alltid bott i villor med enskilt läge på Andra sidan i anslutning till Fagersta Bruks herrgård, åtskilda från staden både av bruket och Kolbäcksån”, skrev Bruksmusei vänner för några år sedan.
På 1960-talet fanns det gott om butiker i Kolarbyn. Och dessa servade inte bara de som bodde där. Många kunder utifrån sökte sig dit för att handla.
Lokaltidningen var mäkta imponerad av Kolarbyn och hävdade i en artikel 1965 att stadsdelen utvecklats till ett mönstersamhälle som ”uppfyller allt som den moderna nutidsmänniskan kan önska sig i komfort och service.”
Man konstaterade också att ingen husmor behövde ta sig ner till stadens centrum för att göra sina inköp. Och som grädde på moset avslöjades att Konsum planerade ett nybygge av en varuhall i Kolarbyn.
Där fanns den populära butiken Kjells radio och tv som sålde det senaste inom ljud- och bildområdet. Inför julhandeln för 55 år sedan saluförde Kjell Sandquist en batteridriven kassettbandspelare. Den kostade 395 kronor och var en åtråvärd julklapp. Omräknat till dagens pengavärde blir priset närmare 4 000 kronor. På 60-talet var elektroniska prylar omkring tio gånger så dyra mot vad de är i dag.
Nordens livs hade det mesta i matväg och lovade i reklamen att göra sitt bästa för att Kolarbyborna skulle få ”ett välfyllt och välsmakande julbord”. Även Lindholms livs erbjöd ”julbordets läckerheter”.
I Kolarbyn fanns också två konditorier, Norlins hembageri på Skogsvägen 1 och Ebe-konditoriet på Hantverksvägen 10. Båda tillverkade och sålde allt från matbröd till wienerbröd och tårtor. Det fanns självfallet även möjlighet att slå sig ned och fika på plats.
En butik som kom att bli väldigt populär och som var en av de som överlevde längst var Knuttes cykel & motor på Forsbackavägen 6. Knuttes julannonsering på 60-talet deklarerade att ishockeyrör och konståkningsskridskor stod högst på ungdomarnas önskelistor. Skridsko- och skidåkning var populära fritidssysselsättningar på den tiden då utbudet av annat var magert vintertid samtidigt som det ofta var rejäla vintrar.
I Kolarbyn fanns också Karins manufaktur, Östlings tobaks- och pappershandel, Kolarby tobakshandel, samt Magasin Kolarby som sålde husgeråd, barnkläder, leksaker och mycket annat. Dessutom fanns flera frisörer, en bensinmack med verkstad, med mera.
I Kolarbyn öppnades också Fagerstas första ungdomsgård, Alfagården, i mitten av 60-talet. Redan första året kunde föreståndarparet Fred och Linnea Ekbäck räkna in över 500 medlemmar. Gården blev centralpunkt för flera popband som fick ha sina replokaler i källarvåningen.
Konsum byggde som utlovat nytt, liksom Ica. Men när stålkrisen slog till och riksvägen drogs utanför stan började det snabbt gå utför med Kolarbyn. Den ena butiken efter den andra slog igen. I dag finns bara en pizzeria som lockar besökare från andra delar av staden. Och lägenheterna är inte längre i toppklass.
OLA WAHLSTEN
FN i morgon – så ser det ut i Kolarbyn i dag.