Under min tid som präst i Norberg erbjöd jag under två mandatperioder en kurs för förtroendevalda som handlade om kyrkans organisation och innehåll som trossamfund. Det kom tre personer av 50 möjliga vilket visade på ett ointresse av kaliber. Idag kallar vi det för kunskapsresistens och på den tiden för kunskapsförakt.
Följderna blev att den stora majoriteten av förtroendevalda satt tysta på sammanträdena och pratade skit om varandra efter mötet när de kommit ut från Mariagården. Anledningen var att tuppen A fick ensam regera med att hävda att han var ensam om att veta den rätta tolkningen av kyrkoordningens paragrafer. Ingen vågade säga emot på grund av kunskapsbrister.
Min fråga har länge varit varför det finns människor som ställer upp och är med i det politiska styrsystemet men som i övrigt av likgiltiga inför vad kyrkan är som trossamfund. Personer som aldrig visar sig i gudstjänster eller andra verksamheter annat än på arvoderade sammanträden och som jag ser det bara tillför ett vakuum som skapar en slentrian. Förmodligen ställer man upp för partiets skull och inte för att Svenska Kyrkan är ett trossamfund.
Vill årets upplaga av valbara kyrkopolitiker komma med ett program har jag följande punkter att föreslå:
1. ”Vi vill sätta oss på skolbänken och lära oss vad Svenska Kyrkan är som trossamfund organisatoriskt och läromässigt.
2. Vi vill arbeta för att personalen skall kunna läkas efter decennier av mobbning, förnedringar, förödmjukelser som orsakats av brist på arbetsgivaransvar och som har orsakat egna uppsägningar, långtidssjukskrivningar och psykisk ohälsa bland personalen. Vi vill sätta stopp för det lidandet och vända trenden.
3. Vi vill arbeta för att formulera ett budskap om Norbergs framtid som handlar om återinförande av humanism i ett digitalt samhälle där de mänskliga värdena står i fokus. Detta för att vi är ett trossamfund som värnar om inre och andliga värden. Fler punkter behövs inte och några vackra ord låter bara illa.
Det är hög tid för städning och inget annat. Kanske kan det väcka livet tillbaka som ändå måste byggas på en tro om inte annat på någon form av förtroende. Något som inte kan ske så länge det är maktspel som dominerar arenan. Om så sker så krymper allting och förtorkar och Svenska Kyrkan förblir bara ett yttre skal. Tro mig jag vet vad jag talar om.
Per-Arne Bengtsson
Föredetting i Norbergs församling