I tider av sommartorka på nyhetsfronten då de flesta arbetsplatser är stängda, är det på sin plats med nostalgi i repris. Särskilt eftersom FN fått nya läsare som inte sett detta förut.
Här är historien om badet som hade sin storhetstid för 70 år sedan:
Invigningen 
Karl-Georg Hjulström 
Hopptornet 
Simbadet i dag.
På 1940-talet var Västanfors simbad det populäraste badstället i hela kommunen. Det idylliskt belägna badet tvingades dock stänga på grund av utsläpp från industrierna.
Simbadet är beläget i närheten av reningsverket vid sjön Aspen. Den natursköna platsen var ett omtyckt bad kring tiden för andra världskriget.
Det invigdes under pompa och ståt inför en publik på runt 700 personer 1939. Högtidstalet hölls av chefen för Stockholms stadion, Erik Bergvall.
Bland dem som uppträdde fanns Tore Parkow och Sport-Axel som Fyrtornet och släpvagnen. Ett stort tack riktades till Fagersta bruks disponent Axel Fornander som hade en betydelsefull roll i att drömmarna om ett fint simbad kunde förverkligas.
Karl Georg Hjulström, bortgången sedan flera år, var 14 år då och tävlingssimmade. Han mindes som gammal glädjen över det fina badet som fick heta simbadet eftersom Fagersta hade en mycket aktiv simklubb som tävlade framgångsrikt. De bästa var så populära att de fick åka till Norberg och visa upp sitt kunnande i vattnet. Men för de flesta ortsbor var simbadet just ett bad där man höll till under lediga sommardagar.
– Det var väldigt fint ordnat med omklädningsrum, duschar och en kiosk där man kunde köpa kaffe, läskedryck och godis, berättade Hjulström för undertecknad för några år sedan.
Serveringen sköttes av vaktmästaren på badområdet, John Pettersson.
Det fanns också möjlighet att campa på området.
Det var dock inte alltid frid och fröjd vid badet. I en artikel i Avesta-Posten stod följande att läsa 1939:
“På förekommen anledning har simbadsstyrelsen sett sig föranlåten att rikta en allvarlig maning till de besökare vid badet som har sin glädje i att uppträda ohyfsat vid badplatsen och göra åverkan på byggnader och annan egendom”.
De som inte skötte sig skulle portförbjudas från simbadet, varnade styrelsen.
En stor fördel med simbadet var att Fagerstas ungdomar fick chansen att lära sig simma. Det bedrevs simskola från morgon till kväll och
enligt en artikel i Fagersta-Posten 1945 var eleverna engagerade och läraktiga, “men en och annan gapade för stort med en åtföljande rejäl kallsup som omedelbar följd”, skev tidningen.
Badets stora popularitet höll i sig under stora delar av 40-talet fram till att hälsovårdsmyndigheten upptäckte att vattnet i Strömsholms kanal inte var lämpligt att bada i. Orsaken var alla de utsläpp som skedde från industrierna uppströms.
Kommunledningen bestämde sig för att stänga badet och satsa vid sjön Eskiln.
Och så har det förblivit under alla år.
Men 65 år senare är vattnet inte dåligt längre. De farliga utsläppens tid i Strömsholms kanal är förbi genom betydligt hårdare miljökrav på industrierna.
Så därför kunde simbadet öppnas igen för några år sedan.
OLA WAHLSTEN