Jättelokan är ett exempel på en obehaglig invasiv främmande art som bekämpats hårt och framgångsrikt i Fagersta under många år, men inte i Norberg där den giftiga växten brett ut sig.
– Vi har inte så många bestånd i Fagersta med jätteloka, det är mycket värre i Norberg, säger NVK:s naturvårdshandläggare Lisa Ekberg till Fagersta Nyheter.
Saften från växten är fototoxisk. När hud som kommit i kontakt med saften utsätts för solljus eller ultraviolett ljus ger det kontakteksem. Först blir huden röd och kliar kraftigt, och inom två dygn bildas brännsårsliknande blåsor. Blåsorna ger lila eller svarta ärr, som kan vara svårläkta.
Sjukhusvård kan behövas, särskilt om större hudytor har drabbats. Om man fått växtsaft på huden behövs snabb och grundlig tvätt och undvikande av solsken på huden under minst en vecka.
– Jag har ögonen öppna hela tiden och vi bekämpar den på de platser vi vet om. Jag vet en plats som har ett större bestånd av jätteloka. Det är ungefär där nere där ”Bertils brygga” ligger. Vi ska inom kort gräva bort den i detta område, säger Lisa Ekberg.
Invasiva arter är växter och djur som flyttats till en ny miljö och där sprider sig snabbt och orsakar skador på naturen. De har negativa effekter på jordbruk och skogsbruk, hotar den biologiska mångfalden, påverkar hälsan på människor och djur och kan orsaka stor ekonomisk skada i naturen och i samhället. Enligt lag är markägare skyldig att bekämpa deras utbredning.
”Växer jätteloka där du ska göra din åtgärd? Bekämpa den innan den blommar. Det går bra att slåttra eftersom den bara sprider sig med frön. Upprepa 2-3 gånger under en säsong för att vara säker på att den inte blommar och sätter nya frön. Den har en fröbank som kan ligga i jorden upp till 7–8 år. Tänk på att jättelokan har en växtsaft som ger brännblåsor på huden vid solstrålning. Använd skyddsutrustning, även för ögonen!” uppmanar Länsstyrelsen.