/INSÄNDARE
Att kritiken mot vad Fagerstas styrande stundtals ställer till med är hård kan knappast ha undgått någon som följer insändarna på FN och FP. Agerandet går i mångt och mycket stick i stäv med Socialdemokraternas paroll att vi ska utveckla kommunen tillsammans.
Den stora klassiska symbolen i Fagersta sedan 50 år för maktpartiets ovilja att lyssna på andra än den egna partitoppen är betongkolossen som förstörde Fagerstas vackraste gata Dalavägen och korsningen Byxkröken bara för att sossenära Domus ville bygga där.
Det finns flera exempel som avstängningen av in- och utfarten vid Stationsvägen och riksväg 68, liksom tvångsflytten av vår omtyckta musikskola från de fina och verksamhetsanpassade lokalerna i gamla folktandvården ned i Risbroskolans unkna källare.
Varje gång har S i Fagersta utnyttjat sin maktposition och struntat blankt i opinionen och oppositionen, vad det ledde till 1998 kanske de har glömt?
Nu har man lyckats skapa en ny symbol för hur makt kan användas – asfalteringen i Vilhelminaparken. Även om den i folkmun kallade ”svarta fläcken” sedd med s-trogna ögon kanske pryder sin plats väl så är vi många som frågar oss om Fagerstaborna i gemen kan känna att de fått vara med och bidra under parollen ”Framtidens Fagersta bygger vi tillsammans”?
Det verkar då inte så på reaktionerna. Frågade en sosse på jobbet hur de reagerar på kritiken:
”Äh det är bara några gnällspikar på Facebook som klagar. Inget att bry sig i”, blev svaret.
Som grädde på moset har vi det nya kommunhuset där man upptäckt ett par månader innan flyttlassen ska börja gå från Norbergsvägen att det saknas hundra parkeringsplatser och nu måste arrendera mark intill och röja bort många hundra kvadratmeter grönska för att asfaltera för flera miljoner.
Bristen på kommunikation med allmänheten är tråkig. Varför tiger arbetarekommunens ordförande som är den som borde föra maktpartiets talan?
På K-G:s tid fick man i alla fall svar av en person som hade kunskap och vågade stå upp för sitt och partiets ställningstagande i olika frågor även om också han petades av S när det gått alldeles för långt och partiet fick kalla fötter.
KARL-ERIK, EN GÅNG I TIDEN SOCIALDEMOKRAT